I Beelzebub Be Bop samlas skräcknoveller med artiklar om det makabra och förbjudna. Det som står ut starkast i denna antologi är Malin Rydéns klaustrofobiskt otäcka och köttsligt äckliga novell Sjön Suger.
Blood Tracks är inget för den gemene filmkonsumenten som då och då blir sugen på en skräckfilm. För den som snöat in sig på genren och gärna söker efter mer än de sedvanliga titlarna, kan dock detta vara något att kolla upp. En stundtals underhållande och rätt våldsam slasherhybrid, filmad…
John Cusack jagar seriemördare i ett snötäckt Buffalo.…
”Operation Opium” kommer knappast lämna dig varken skakad eller rörd
”DmC: Devil May Cry” är måhända inte den uppföljare som seriens fans hade förväntat sig, men det är utan tvekan den uppföljare som serien så desperat har behövt och förtjänat. Medan det inte går att sticka under stol med att Ninja Theory fortfarande har en del skavanker att slipa på…
Simon West har gjort en kärleksförklaring till actionfilmens enklare, lite mer naiva dagar, där saker och ting inte alltid var så allvarliga. ”The Expendables” 2 är en riktig relik, i ordets allra bästa mening.
I dagens ännu vampyrhungriga kulturklimat är det enkelt att förstå vad Vamps vill och försöker med, och visst är det väl bättre än större delen av vad man “lyckas” med i Twilight-filmerna, men i det stora hela är det mer en axelryckning än en underhållande tagning på vampyren som filmmonster.
Med brinnande engagemang och stundtals rent briljant berättarteknik lyckas Millroad Film med konststycket att bringa Lovecrafts odödliga berättelse till liv på filmduken. Den må kanske sakna den fart och flärd som en större produktion skulle kunna ha gett, men det är likväl omöjligt att förneka att ”The Shadow our of…
Även om de unga regissörerna Federico Zampaglione och Raffaele Picchio inte direkt kommer starta någon ny våg av Italiensk genrefilm så ska de absolut ha en eloge för sina filmer. Speciellt Picchio vill jag gärna se mer av. Den fullständiga tekniska kompetensen kanske inte riktigt finns där än, men Picchio…
Alexandre Bustillo och Julien Maury har uppenbarligen studerat sina skräckförebilder med lupp och ger oss en fascinerande visuell resa, tyvärr sinkas helheten av att man trots allt inte lyckas med att undvika generiska skräckklichéer.