Man blir varm i själen av tanken på att en sån här filmskatt restaurerats vackert av Svenska Filminstitutet och sedan släppts av kulturhjältarna på Klubb Super 8.
Precis som sin föregångare är det en intressant bit filmhistoria som alla med intresse för det udda, avstickande och historiska bör se som en viktig del av svensk filmhistoria. Det är lite som att man klätt exploitation i lärarkostym, och resultatet är bitvis underhållande.
Det är mycket snack, en del snusk och naket med autentiska sexscener som kanske inte lämpar sig för alla tillfällen eller med alla sällskap. Tänk ändå att något så här charmigt skapade rabalder och fick censuren att gå i taket, Norge att totalförbjuda den och USA:s tull att beslagta exemplar…
Vincent Paronnaud Hunted är en stabil film som hantverksmässigt har nog för att ändå ge mig något under de drygt 90 minuter den pågår.
Med Luz: The Flower of Evil vill Escobar Alzate bjuda åskådaren på ett ambitiöst skräckepos. Vackert blir det också, men saknar filmen ordentlig slagkraft?
The Beach House är inte en jättedålig film egentligen, bara ointressant och ofokuserad. Shudder, ni får jobba hårdare för att övertyga mig med nästa giv.
The Lodge är en bra film med en del krokar utan att slarva bort sig eller trycka för hårt på någon av delarna. Den ger ett lite malande obehag som jag inte riktigt kan förklara var det kommer ifrån.
Blood Quantum bockar av ruta efter ruta på vad jag önskar i en zombierulle, men har trots detta en särpräglad, distinkt karaktär. Så är även du av meningen att zombieköttet på sistone varit för lättuggat och vill ha något mer härsket och svårtuggat? Se då genast Blood Quantum!
Även denna gång lyckas Blumhouse göra en sevärd och snygg produktion med massor av finfint underhållningsvåld, men den politiska satiren hade de kanske kunnat hoppa över.
Det här är ett tydligt bevis på att det inte alltid är en bra idé spinna vidare på lyckade filmer.