Near Dark är helt enkelt en cool och väldigt underhållande film som jag med stort nöje kan rekommendera! Man kan också kalla filmen för en trendsättare, det är exempelvis inte svårt att se var filmer som From Dusk Till Dawn (1996) hämtat sin inspiration.
Är du intresserad av en välpaketerad stilstudie (och är tålmodig) antar jag att du kan få ut något av Coming home in the dark. Men en thriller måste väl också vara spännande?
Sound Of Violence visar upp en lovande långfilmsdebutant i regissören Alex Noyer. Sättet som huvudpersonen tillåts vara både protagonist och antagonist ger filmen ett både intellektuellt och emotionellt djup som tillsammans med dess våldsamma attack på den fysiska kroppen kan sägas påminna om en varmare David Cronenberg.
The Laughing Dead är svår att göra rättvisa i text, för det är… ja, i brist på bättre ord: bananas.
Jag hade hoppet uppe med tanke på affischen, men Malignant är bara en riktigt trött, tråkig och alldeles för lång film som inte lämnar ett enda avtryck efter man sett den.
Du behöver inte fundera, det är bara hugga ett ex av Studio S blu ray-utgåva av The Wicker Man så snabbt du kan. Det är en väldigt bra, drömsk, obehaglig, vacker och bra ockult rulle med ett helt otroligt slut och fylld av bra skådisar och miljöer man mer än…
Vissa filmer är väl, som klyschan säger, före sin tid. They Live är onekligen en av dem, och även om den, för att återknyta till det jag sa i inledningen, inte kvalar in på min topp fem-lista över John Carpenters filmer är det omöjligt att inte dras med i det…
Jag vill ändå tro att en del människor kan uppskatta filmen för vad den är och njuta av en harmlös bagatell. I relation till flera av sina föregångare vill jag ändå tillstå att den är direkt usel.
Om du gillar The Haunting, Huset som Gud glömde och The Shining så bör du ge The Changeling en chans.
Dimman är lägereldskompatibel och perfekt att se nu när hösten gjort sitt intrång på riktigt. Det är en rakt igenom bra mysrysare som skickar en ilning rätt upp för ryggraden på allra bästa sätt.