Operation Opium (1966)

Operation Opium
Action, USA/Frankrike/Österike, 1966
Distributör: Studio S
Regissör: Terrence Young
Medverkande: E.G. Marshall, Trevor Howard, Yul Brynner, Angie Dickinson m.fl.
Längd: 91 minuter
Finns på svensk DVD sedan 2012-05-09

— — —

När ett internationellt brottsyndikat planerar att genomföra århundradets största opiumaffär tar det inte lång tid innan de brittiska agenterna Jones och Lincoln, spelade av E.G. Marshall och Trevor Howard, är dem på spåret!

Med hjälp av överste Salem, spelad av Yul Brynner, lyckas de göra knarklasten radioaktiv i ett försök att lättare kunna spåra den ödesdigra sändningen till dess slutdestination. Det hela visar sig dock vara lättare sagt än gjort, då Jones och Lincoln snart finner sig i en kamp mot klockan på en vild färd genom hela Europa! Kommer de hitta den dödliga opiumlasten i tid, eller har de båda agenterna mött sina övermän i den skumraska knarkkartellen?

Operation Opium, tidigare utgiven i Sverige under namnet Djävulens Blomma, har ett rätt unikt koncept för att höra till 60-talets spiongenre. Medan berättelser om opiumsmugglande gangsters förvisso inte var något nytt under solen, så tog man det hela ett steg längre i Operation Opium genom att visa just hur mycket skada den farliga substansen faktiskt orsakade under sin väg från de iranska fälten till de Europeiska bakgatorna. Medan agenterna Lincoln och Jones rasande jakt leder dem på en resa genom ständigt skiftande miljöer, från sönderbrända ökenlandskap till tropiska paradis, så finns där ständigt en gemensam nämnare i form av den farliga drogens vilda framfart. Genom att låta filmens protagonister ständigt vara ett steg efter det mäktiga knarksyndikatet har regissören Terrence Young och hans filmteam lyckats pressa in otaliga scener där man illustrerar hur drogen lämnat ett spår av förstörda och splittrade människoöden i sitt kölvatten. Medan filmen stundtals kan kännas lite väl predikande, så går det inte att bortse från att Operation Opium bjuder på ett rätt fräscht koncept som särskiljer den från den veritabla uppsjö av agentfilmer som producerats under åren.

Medan Operation Opium kanske inte kan ståta med lika karismatiska protagonister som en del andra filmatiserade Flemming-berättelser, så bjuder den likväl på en av genrens mest stjärnspäckade rollistor. Med allt från birollprestationer av filmdigniteter som Rita Hayworth och Anthony Quale till musiknummer av popidolen Trini López så stoltserar filmen med en av 60-talets längsta och kanske mest glänsande gästrollslistor.

Tyvärr är dock inte Operation Opium utan sin beskärda del av problem. Medan filmens något annorlunda handling förvisso ser till att berättelsen ständigt känns unik, så går det inte att bortse ifrån att man lagt betydligt mer krut på att klumpigt höja ett varnande finger om farorna med drogmissbruk än att faktiskt väva samman en spännande agenthistoria. När filmens hjältar ständigt verkar stanna upp för att hålla föreläsningar för publiken är det svårt att känna den där rafflande känslan man kommit att förvänta sig från spionfilmens gyllene era.

Det hela blir inte bättre av att filmen berättas i ett något episodiskt format, som ständigt verkar hoppa mellan filmens protagonister. Medan man tidigt försöker cementera att berättelsen kretsar kring de båda agenterna Lincoln och Jones, så är det lätt att bli förvirrad när filmen plötsligt börjar följa Yule Brenners äventyr i den Iranska öknen under nära trettio minuter. Format skvallrar tidigt om att filmen från början var en tv-produktion, och det blir med tiden väldigt uppenbart att grundtanken nog var att göra en tv-serie av berättelsen. Medan idén att kapitelvis få följa olika nyckelpersoner under den vidsträckta opiumjakten mycket väl skulle kunna ha lagt grunden för en minst sagt innovativ tv-serie, så fungerar det helt enkelt inte vidare bra i långsfilmsformat. Då man tack vare den stundtals amatörmässiga klippningen aldrig riktigt får ett grepp om vare sig filmens hjältar eller skurkar framstår tyvärr Operation Opium mest som en riktig röra.

Terrence Young var under sin storhetstid en kraft att räkna med när det kom till regi. Hans spionfilmer formligen sprudlade av rafflande äventyr, snustorr humor, förföriska kvinnor och exotiska platser. Än idag hyllas hans bidrag till den berömda James Bond-filmserien som några av franchisens bästa.  Tyvärr bevisar dock Operation Opium att inte ens den bäste av kockar kan lyckas med konststycket att koka soppa på en spik. Medan filmen bjuder på en hel del spektakulära miljöer och en humor som skulle göra Sean Connery grön av avund, så finns det aldrig någon genuin spänning i filmen. Då Jones och Lincoln ständigt ligger steget efter de omtalade knarkungarna uppstår det aldrig några möten eller riktiga konflikter mellan de båda lägren. Vid ett fåtal tillfällen lyckas man injicera lite välbehövligt adrenalin i berättelsen, men det är allt som oftast alldeles för lite, alldeles för sent.  Trots sitt höga produktionsvärde och stjärnspäckade rollista, så finns det inte vidare mycket att hämta i detta förvirrade agentraffel.  Operation Opium är som bäst en ljummen upplevelse, och kommer knappast lämna dig varken skakad eller rörd.

Betyg; 4 av 10

— — —

Johan Axell; Frombeyond-redaktör

 

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*