Looper är en film som med många medel lyckas bli en smått fantastisk filmupplevelse, där en läcker framtidsestetik vävs samman med ett välskrivet och mänskligt manus, och som blir en film om tidsresor som i flera avseenden, trots sin natur, känns trovärdig, vilket får ses som en stor bedrift.
Gearbox Softwares ”Aliens: Colonial Marines” är utan tvekan en av de mest svårbedömda upplevelser inom spelvärlden på länge. För det går nämligen inte sticka under stol med att Segas nya spel som bäst är mediokert, med på tok för mycket handhållning och en alldeles för slående brist på innovation. Men…
Thriller – En Grym Film är en av de kultfilmer som förtjänat sitt rykte, och sin plats i en genrefilmskanon, i den mån en sådan finns. Med ett snyggt och våldsamt stiliserat bildspråk, är det en film som lever upp till den bild som skapats av den.
Barnflickan känns i för stora drag som en oinspirerad bok, en historia som allt för bekvämt lutar sig tillbaka på saker läsaren redan vet och känner till.
Gillar man skratta åt blodtörstiga inavlade dårar så får man en underhållande stund med Alex Chandons ”Inbred”, men mycket mer än så är det inte.
Trots ett lite väl brådskande hopknytande, där vissa frågor fortfarande hänger kvar i luften, så är ”The Pact” betydligt mer sevärd än det mesta annan direkt till video-skräck du hittar hos din lokala filmhandlare.
Sanningen är den att Motorsågsmassakern har sågat ihjäl sig själv – det finns inget mer att tillföra. Det enda som får smilbanden att rycka är det nostalgiska introt samt det överkörda bältdjuret i inledningsscenen. Mest för att det påminner om ett kärt minne i fjärran.
From Beyond är en våldsam, bra tempodriven och makalöst snygg skräckfilm som något oförtjänt står i skuggan av storebror Re-Animator, och står som ett bevis på att Stuart Gordon är den främste när det kommer till filmatiseringar av HP Lovecrafts verk.
Mara är ett totalt platt försök till svensk skräckfilm, där man billigt försökt locka med en glamourmodell i huvudrollen. Resultatet är en film som är usel på alla sätt och vis.
Tyvärr är Stolen ännu ett magplask i Nicolas Cage digra filmografi, som inte tar tillvara på hans potential, utan som istället förlitar sig till och lutar sig tillbaka på uttjatade klyschor som kändes trötta för femton år sedan.