Julien Magnats rysarthriller ”Faces In the Crowd” är kanske inte direkt urdålig, men den är heller inte speciellt pulshöjande.
Vad jag kommer bära med mig som starkast minne från Kiss of the Damned är de stilistiska val Cassavettes gör, som ger filmen en visuell yta som vittnar om ett mycket gott öga hos regissören. Trots brister i manus är det här en överraskande egen film som har nog att…
Mark Goldblatts ”The Punisher” fungerar fortfarande bra, även om filmen i modern tid nog känns mer tidstypiskt actiondum-charmig än farlig. Vid sidan om Craig R. Baxleys sköna ”Dark Angel” så är detta förmodligen också gräddan på Dolph Lundgrens karriär.
Med en skål popcorn och valfri dryck till hands är World War Z ett utmärkt val för den som gillar sin film påkostad och underhållande. Det är inget genrerevolutionerande eller mästerligt verk, men att man inte har tråkigt när man ser den räcker mer än väl i det här fallet.
”Galaxina” håller kanske inte riktigt upp lika väl idag som den en gång gjorde, men den är fortfarande en genuint underhållande film. Det är inte heller förvånande att den fått just den kultstatus den har, då nästan varje filmcell formligen osar av renodlad nostalgi och charm. Att den forna Playboymodellen…
Don Coscarelli ska ha en eloge för att han gav sig på att göra en så pass annorlunda film som ”John Dies att the End”. Någon modern klassiker, som Coscarellis ”Phantasm” eller ”Bubba Ho Tep”, är det förvisso inte. Men ”John Dies att the End” är utan tvekan en skopa…
You’re Next kommer att bli ihågkommen för mer än bara sina våldsamma scener och otäckt maskerade mördare; den sticker ut i en nutida skräcktradition som ett läckert nedslag, och som är en smart och snygg film som vet om vad den är och som förvaltar denna kunskap på bästa möjliga…
”A Field in England” är svår, poetisk och tankeväckande, men lider starkt på grund av sin bristande dramaturgi. Som konst är det ett slående verk, men som film är den föga engagerande efter att nyhetens behag alltför tidigt klingat av.
Manborg är utan tvekan den dummaste filmen jag någonsin sett, i ordets absolut bästa mening.
”Apartment 1303” är ett hån, inte bara mot japansk skräckfilm, utan mot film-mediet generellt. Att filmen kostade fem miljoner dollar att spela in är djupt tragiskt och det är svårt att inte misstänka att filmens regissör och producent Michael Taverna har ägnat sig åt någon form av förskingring.