Apartment 1303 3D (2012)

Apartment 1303 3D (2012)
Skräck, USA/Kanada/2012
Distributör: Scanbox
Regi: Michael Taverna
Skådespelare: Mischa Barton, Rebecca De Mornay, Julianne Michelle, mfl.
Längd: 82 min total ögontortyr
På Svensk DVD och Bluray samt 3D Bluray från 2013-10-02

— — —

A13033DJust när jag trodde att botten för amerikanska försök att göra J-Horror var nådd med The Apparition, då kommer det amerikansk-kanadensiska spektaklet Apartment 1303. Jag kan utan att överdriva det minsta säga att detta är det absolut sämsta jag sett i skräckfilmsväg under 2013.

Det rör sig i vanlig ordning om en remake av en japansk spökrulle. Originalet med samma namn är från 2007 och regisserades av Ataru Oikawa, en kille som bland annat tidigare gjort spökfilms-serien Tomie. Nu har jag inte sett detta japanska original, men trots att jag inte är speciellt imponerade av Tomie-filmerna så vågar jag säga att den förmodligen är betydlig bättre. Att göra en sämre film är nämligen en ganska svår bedrift.

Detta amerikansk-kanadensiska projekt roddas av en figur vid namn Michael Taverna. Filmen har ett mycket typiskt japanskt upplägg och Hideo Nakatas Dark Water (2002) är en solklar inspirationskälla.  En ung tjej har tröttnat på att bo med sin svårt alkoholiserade morsa (Rebecca De Mornay) och flyttar till en lägenhet i ett höghus. Grannarna är skumma och det visar sig att de tidigare hyresgästerna har tagit livet av sig. Den unga damen börjar snart se konstiga och oförklarliga saker, och efter att ha virrat runt (och pratat en hel del för sig själv) så dör även hon i vad som ser ut som ett självmord. Nu flyttar istället hennes syster in, som spelas av det gamla OC-benranglet Mischa Barton. Även hon börjar snart få paranormala påhälsningar och frågan är nu om syster nummer två ska kunna lösa gåtan i lägenhet 1303 innan även hon får sätta livet till…

Att det rör sig om en absolut standardhistoria har jag egentligen inte så mycket emot.  Det stora problemet med Tavernas Apartment 1303 är att den är så förskräckligt taffligt gjord. Den första systern, som spelas av en dam vid namn Julianne Michelle, är en förskräckligt skriven och skådespelad karaktär. Eftersom hon i filmens inledande del mest går omkring ensam i sin nya lägenhet har Tavern, förmodligen för att undvika för mycket tystnad, låtit henne gå runt och kommentera allt och prata för sig själv. Detta känns natulrigtivis förskräckligt billigt och när karaktären äntligen dör så känns det nästan befriande. Men terrorn fortsätter. Åtminstone för oss åskådare.

Julianne Michelle – en förskräckligt rutten skådis

Jag vet inte om Mischa Barton är nerknarkad, en förfärlig skådis, eller helt enkelt skäms över att vara med i Apartment 1303. Hon är hur som helst totalt oengagerad och till och med när hon ska föreställa skrämd av lägenhetens obligatoriska spökflicka (Kathleen Mackey) gör hon det helt utan energi och inlevelse. Det blir faktiskt nära på komiskt hur apatisk hon är i denna roll. I en scen har hon ett paranormalt möte och blir lite upprörd, hennes reaktion på detta är att hon i nästa scen går hon in i lägenhetens sovrum – för att vika tvätt? Kanske stod det i filmens manus att hon efter detta spökmöte skulle ha fått nog och tänker packa sin väska och dra. Men allt är så jäkla dåligt regisserat att det snarare ser ut som om hon just går och viker lite tvätt. Suck… ja, inte är det läskigt direkt.

Mischa Barton tyckte nog livet var betydligt roligare 2003

Apropå just skrämselfaktorn så är den väldigt låg i denna sörja till film och inte en jump scare sitter där den ska. Spökflickseländet gör nämligen egentligen inte speciellt mycket väsen av sig. Hon rör sig inte onaturligt ryckigt eller sitter uppkrupen i något hörn där man minst anar det. Nej, det är i stort sätt en helt vanlig blond tjej som ibland dyker upp i lägenheten. Kanske inte så konstigt att Mischa Barton inte verkar speciellt upprörd med andra ord. Någon som istället är upprörd är då båda systrarnas mor, som ska förställa någon form av övervintrad gammal rockgroupie. Det överspel som Rebecca De Mornay gör sig skyldig till i denna roll är nästan episkt. Hon skriker, spottar och härjar och känns nästan på gränsen till parodisk.  Det känns ärligt talat tragiskt att De Mornay sjunkit så här lågt. En gång i tid var hon ju faktiskt en rätt hyfsad skådis. Hon var till och med rätt ruggig som galen nanny i The Hand That Rocks the Cradle (1992). I Apartment 1303 är hon dock otäck av helt andra och betydligt mindre smickrande skäl.

Rebecca De Mornay är betydligt otäckare än filmens spökinslag

Karaktärsutveckling och dylikt kan ni förresten glömma på direkten. Att diskutera karaktärernas motivation vore slöseri med energi för något sådant djup finner du inte i denna film. Förutom förfärlig regi så är dessutom Apartment 1303 en riktigt ful film med stelt kameraarbete och katastrofalt opassande scenografi. Hur svårt kan det egentligen vara att hitta en lägenhet som åtminstone ser lite sliten och otäck ut?Detta är också något som borde vara av yttersta vikt då större delen av filmen utspelar sig just i denna lägenhet. Men det enda som egentligen ser bra ut är filmens omslag. Men låt mig också få informera om att detta omslag också är högst missvisande. Inget som liknar spöket på omslaget kommer du att finna någonstans i filmen. Att den dessutom är konverterad till 3D är också ett tarvligt försäljningsknep. Ingen effekt i filmen har gjorts med minsta tanke på denna teknik.

Skynda på med tvätten Mischa Barton, tycker den mesiga spökbruttan i garderoden

Kort och gott kan man konstatera att Apartment 1303 är ett hån, inte bara mot japansk skräckfilm, utan mot filmmediet generellt. Att filmen kostade fem miljoner dollar att spela in är djupt tragiskt och det är svårt att inte misstänka att Michael Taverna har ägnat sig åt någon form av förskingring.

Betyg: 1 av 10

— — —

Kristoffer Pettersson; Frombeyond-radaktör

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*