”Apartment 1303” är ett hån, inte bara mot japansk skräckfilm, utan mot film-mediet generellt. Att filmen kostade fem miljoner dollar att spela in är djupt tragiskt och det är svårt att inte misstänka att filmens regissör och producent Michael Taverna har ägnat sig åt någon form av förskingring.
Dark Skies är en medioker och småputtrigt trist film som ingen kommer att minnas i någon större utsträckning om ett par år.
Richard ”The Iceman” Kuklinski är en av den amerikanska historiens värsta mördare. Hur många som föll för Kuklinskis hand är idag oklart, men summan sägs ligga någonstans mellan 100 till 250 personer. En så spektakulär figur hamnar naturligtvis förr eller senare på vita duken, och gillar du gangster- eller seriemördarfilmer…
Den bespottade fusionsgenren skräckkomedi kommer nog aldrig helt återhämta sig från skadan den tagit från den uppsjö av Scary Movie-titlar som släppts under åren, men den spanska ”Game of Werewolves” gör ändå mycket för att plåstra om de såren.
Gravity är en film som rent visuellt slår allt annat som kommit det senaste året. Den har sina brister, och vad som kunnat bli en alltigenom överväldigande upplevelse, istället blir en väldigt snygg film om hur små vi människor är och hur osäkra vi blir när vi möter det vi…
Bortsett från de klumpiga försöken att charma publiken med nostalgiska ekon, så får det dock erkännas att ”Star Trek Into Darkness” faktiskt är en relativtkompetent film. Medan det fortfarande är ett rent effektspektakel, med lite väl stort fokus på just action och våld, så börjar man faktiskt ana en regissör…
Antonio Margheritis ”Cannibal Apocalypse” är utan tvekan en välgjord och medryckande spagettisplatter-rökare som fått på tok för lite uppmärksamhet i modern tid.
”The Conjuring” levererar helt enkelt den spökhistoria som folk vill ha och den försöker heller inte vara något annat. Det är en 112 minuters formstöpt och mycket rak spökhusfilm som blir något extra på grund av att James Wan är en mycket duktig filmhantverkare.
Uppföljaren till spökhussuccén Insidious lyckas inte riktigt med att skrämma en i den mån man önskat och blandar in för många halvdana manusbeslut för att i slutändan vara tillfredsställande.
Johan Lundh överraskar verkligen med sin svenska långfilmsdebut, och medan den förvisso är långt ifrån genredefinierande, så ger den en ändå en välbehövlig påminnelse om varför genren en gång i tiden just blev så hyllad. Med ett öga för snygg misc-en-scene och ett ständigt flörtande med några av mänsklighetens mest…