The Conjuring
Skräck, USA, 2013
New Line Cinema
Regi: James Wan
Skådespelare: Patrick Wilson, Vera Farmiga, Lilly Taylor, Ron Livingstone m.fl.
Längd: 112 min
På svensk Bio, DVD och Blu-ray under 2013
— — —
När jag första gången såg trailern till James Wans spökhusrysare The Conjuring blev jag lite orolig. Känslan jag fick var att filmen led lite av samma dilemma som många amerikanska J-Horror återinspelningar brukar lida av; för mycket effekter och för lite atmosfär. Detta, och faktumet och filmen i USA hade fått en PG-13 gräns, gjorde att mina förhoppningar inte var allt för höga när jag väl satte mig ner föra att se den. Som tur var besannades inte mina föraningar.
Australiensaren Jamas Wan gjorde ju sig ett namn med Saw-franchisen och den kassakalv dessa filmer kom att bli. När tortyrskräcksuget från mainstreampubliken hade svalnat så famlade Wan i smula med filmer som Dead Silence (2007) och Death Sentence (2007). Men när hemsökta hus blev det nya svarta för några år sen visade Wan med Insidious (2010) han kunde ta poäng även i denna genre. På detta spår fortsätter han också i The Conjuring. Han balanserar också vidare på en ganska slak lina. Wan gör nämligen sina filmer lagom otäcka för att attrahera den stora mainstream-publiken, men ändå tillräckligt brutala och smarta för att även intressera så kallade horror geeks. Om inte annat så är Wan ganska bra på denna inte helt enkla balansgång.
The Conjuring utspelar sig 1971 och vi möter de paranormala utredarna Lorraine och Ed Warren. Dessa två spökjägare känner förmodligen den inbitna skräckfantasten redan till då paret även kom att utreda ett visst hemsökt hus på Long Island, en incident som blev förgrunden till The Amityville Horror-serien. I The Conjuring spelas paret Warren av Patrick Wilson och den som vanligt helt utmärkta Vera Farmiga. Efter en liten kort men effektiv presentation av paret (som bland annat innehållande James Wans eget kännetecken; en otäck docka) får vi sedan under nästan en timma följa en annan familj. Paret Perron (Lilly Taylor och Ron Livingstone) har nämligen köpt vad de tror är sitt drömhus som de nu flyttar in i med sina fem döttrar. Efter ett tag börjar de dock inse att något är jäkligt fel med det gamla huset.
Under filmens första timme erbjuds vi ett typiskt ”något stämmer inte vårt nya hus”-scenario. Vi får i en sakta stegrande takt se hur familjen Perron utsetts för den ena mystiskt händelsen efter den andra. Wan använder sig hela tiden av väletablerade grepp som dörrar som oförklarligt smäller igen, figurer som skymtar fram i speglar, och nattliga spökattacker på de sovande döttrarna. Men trots att Wan inte på något sätt tillför något nytt så lyckas han på ett mycket effektivt sätt skapa en krypande otäck stämning. Wan har också disciplin nog att inte för snabbt klämma in effekter i scener där man nästan förväntar sig få se ett spökansikte eller dylikt. Istället spar Wan på krutet. Detta resulterar i ett påtagligt spänning byggs upp och som åskådare sitter man på helspänn. Man vill, samtidigt som man nästan fruktar vad som kommer runt nästa hörn. När de obligatoriska ”hoppa till-effekterna” väl kommer är man så laddad att det är omöjligt att värja sig för dem. James Wan hur vet hur man ska skrämmas, det är det inget snack om. Dessutom är filmens miljö i det närmaste perfekt med ett lagom mysigt/otäckt gammalt spökhus fyllt av gamla mörka vrår och hemligheter.
När paret Warren kommer till undsättning för att hjälpa familjen Perron fortsätter Wan att presentera väletablerade, men ack så fungerande grep. De paranormala utredarna rullar i vanlig ordning in med sina underliga spökljudsmätarmanicklar och småtokiga demonkunskaper. Filmen utvecklas till något som känns som de bäst fungerande delarna ur filmer som Poltergiest (1982), The Last Exorcism (2012), Sinister (2012), Exorcisten (1973) och inte minst The Amityville Horror (1979). Trots att det ärligt talat känns som om Wan kommer farligt nära att plagiera dessa filmer så fungerar det överraskande bra. Wan tummar nämligen inte på att hela tiden hålla kvar en otäck atmosfär. Trots att filmens första hälft är klart starkaste så lyckas han även vrida till det i bröstet några ytterligare gånger under resans gång. Kanske tar han i lite väl när spökeriet även riktas direkt mot paret Warrens familj, men det kan man kanske ha överseende med.
The Conjurings tredje akt och upplösning är förövrigt filmens svagaste del. Här skulle jag gärna ha sett något lite mer originellt. Varför inte göra som i Insidious och komma med något lite galet och oväntat? Patrick Wilson känns dessutom ganska distanserad i sin roll och ibland är det lite svårt att avgöra om han är ironiskt eller seriös när han levererar kommentarer typ: Jasså, det luktar illa i ert gamla hus? Detta kan tyda på att en gammal demon är i farten. Däremot Vera Farmiga är mycket bra och tillsammans med Lilly Taylor så ger hon filmen både närvaro och någon att knyta an till. Döttrar och makar får dessvärre mindre plats och fungerar egentligen mest som rekvisita.
Trots att jag nyss gnällt en smula så blev jag absolut positivt överraskad av The Conjuring. Det märks att James Wan är starkt inspirerad av den klassiska 70-tals skräckens mer krypande atmosfär och påtagliga skitighet. För en 70-talofil som mig så är detta naturligtvis också mycket välkommet. Många andra skulle nog heller inte hålla med om att filmen skulle blivit ännu bättre av ett mer karismatiskt och mörkt slut. The Conjuring levererar helt enkelt den spökhistoria som folk vill ha och den försöker heller inte vara något annat. Det är en 112 minuters formstöpt och mycket rak spökhusfilm som blir något extra på grund av att James Wan är en mycket duktig filmhantverkare.
James Wan säger sig nu vara klar med skräckfilm och på tur står för honom att regissera The Fast and the Furius 7. Efter som The Conjuring blivit en av tidernas mest inkomstbringande skräckfilmer någonsin så får vi väl se hur det blir med detta. The Conjuring 2 är naturligtvis redan på gång, men det är dock oklart om James Wan på något sätt kommer vara inblandad denna gång. Men att vi med The Conjuring kommer få se en ny filmserie råder det nog ingen tvekan om…
Betyg: 7 av 10