”The Apparition” kan mycket väl vara en av de mest talanglöst ihopslarvade skräckfilmer som gjorts under det senaste årtiondet.
Jag är snubblande nära att kalla Pupi Avatis ”The House with Laughing Windows” ett mästerverk. Detta är utan tvekan ett givet stycke filmkonst för den som gillar italiensk genrefilm. Om inte annat så erbjuder filmen förmodligen de elakaste italienska systrar jag någonsin sett vid sidan om Dario Argentos ”tre mödrar”.
”Wake up and Die” är hänsynslös, fruktansvärt brutal och stundtals riktigt förnedrande. Den skyggar inte för att sexualisera såväl våld som mord, och den behandlar den nakna kvinnliga kroppen som en lekplats för mördarens sadistiska lekar. Men det går inte att förneka att den samtidigt är riktigt välskriven. Miguel Urrutia…
Demongenren har på senare dagar blivit rätt utnött och platt, och ”Devil Seed” gör verkligen ingenting för att förändra det faktumet. Istället ter den sig stundtals mer som en veritabel kavalkad av billiga referenser till betydligt bättre filmer.
Brandon Cronenbergs långfilmsdebut Antiviral är en fascinerande och originell frisk fläkt i skräckfilmsgenren, som ekar av regissörens far (David Cronenberg) på bästa tänkbara sätt.
Det råder ingen tvekan om att ”The Lost Coast Tapes” erbjuder 86 minuter av ren underhållning, även om den utan tvekan har vissa brister. Den är betydligt bättre än det oengagerade magplasket ”Alien Origin (2012)” men har en bra bit kvar till min sentida personliga favorit, den tokröjiga ”Evidence (2012)”.…
Regissören Éric Falardeau har fyllt sin film med symbolik, och det är rent av omöjligt att inte sugas in det suggestiva bildspråket och det ångestladdade porträtt han målar upp med blod och slem. Med en ovanligt klar inblick in i det feminina psyket vandrar ”Thanatomorphose” en inte alltid säker balansgång…
Må så vara att ingen ännu lyckats presentera en helt bokstavstrogen filmatisering av någon av Lovecrafts berättelser, men ”The Colour Out of Space” visar att detta kanske inte alltid är ett måste att sträva efter. Tack vare en del kreativa friheter med manuset har man lyckats bygga upp ett riktigt…
”Lovely Molly” lyckas med sin relativt blyga budget att göra det som så många andra filmer misslyckas med – att göra sin publik genuint illa till mods.
”Rogue River” är klart sevärd även om den inte är något annat än en liten bagatell i dagens gigantiska skräckflora. Men med en bättre fungerande miljö och med ett större manusmässigt djup hade nämligen det kunnat bli en riktigt minnesvärd resa in i vansinnet. Nu stavas utan tvekan filmens stora…