Ytterligare ett bra initiativfrån Johanna Holmin och gänget på filmfestivalen Monsters of Film. De kommer nämligen gästa Bio Rios SALONG 4, den 22-23 februari, för att hålla spännande, läskiga och intressanta specialvisningar, samtal och fest i samband med internationella Women in Horror Recognition Month.
Den grå fängelsecementen känns otäckt iskall och vi bjuds på en kusligt trovärdig inblick i en värld där endast rovdjur och offer huserar. ”R – slå först, slå hårdast” är en respektingivande dansk skalle mitt på näsbenet
Gillar du kampsports-filmer, och inte är rädd för ett skålpund tokeri, prova gärna thailändska ”Dynamite Warrior”.
Julien Magnats rysarthriller ”Faces In the Crowd” är kanske inte direkt urdålig, men den är heller inte speciellt pulshöjande.
Don Coscarelli ska ha en eloge för att han gav sig på att göra en så pass annorlunda film som ”John Dies att the End”. Någon modern klassiker, som Coscarellis ”Phantasm” eller ”Bubba Ho Tep”, är det förvisso inte. Men ”John Dies att the End” är utan tvekan en skopa…
”Apartment 1303” är ett hån, inte bara mot japansk skräckfilm, utan mot film-mediet generellt. Att filmen kostade fem miljoner dollar att spela in är djupt tragiskt och det är svårt att inte misstänka att filmens regissör och producent Michael Taverna har ägnat sig åt någon form av förskingring.
Antonio Margheritis ”Cannibal Apocalypse” är utan tvekan en välgjord och medryckande spagettisplatter-rökare som fått på tok för lite uppmärksamhet i modern tid.
”The Conjuring” levererar helt enkelt den spökhistoria som folk vill ha och den försöker heller inte vara något annat. Det är en 112 minuters formstöpt och mycket rak spökhusfilm som blir något extra på grund av att James Wan är en mycket duktig filmhantverkare.
”The Apparition” kan mycket väl vara en av de mest talanglöst ihopslarvade skräckfilmer som gjorts under det senaste årtiondet.
Jag är snubblande nära att kalla Pupi Avatis ”The House with Laughing Windows” ett mästerverk. Detta är utan tvekan ett givet stycke filmkonst för den som gillar italiensk genrefilm. Om inte annat så erbjuder filmen förmodligen de elakaste italienska systrar jag någonsin sett vid sidan om Dario Argentos ”tre mödrar”.