R – Slå först, slå hårdast (2010)

R – Slå först, slå hårdast
Fängelsedrama, Danmark, 2010
Manus och regi: Tobias Lindholm, Michael Noer
Distributör: Sandrews
Skådespelare: Pilou Asbæk, Roland Mølle, Dulfi Al-Jabouri m.fl.
Längd: 96 min

— — —

R

Jisses vad danskar kan man göra bra film. Detta kommer väl knappast som någon överraskning i tider då filmkritiker inte kan prata nog om regissörer som Lars von Trier och Nicolas Winding Refn. I deras kölvatten simmar dessutom flera andra mycket intressanta fiskar. Thomas Vinterberg, regissören till den mörka och suggestiva Jakten (2012) är utan tvekan ett namn att lägga på minnet. Men även en av manusförfattarna till denna film. Jag talar om Tobias Lindholm som förutom Jakten även skrivit manus till den populära svenskdanska samproduktionen Bron. Det är dock en något äldre film jag i denna recension tänkte lyfta fram. En film från 2010 som Lindholm skrev och regisserade tillsammans med en annan talangfull kille vid namn Michael Noer. Filmen heter  R – Slå först slå hårdast och det rör sig om uppgiven och cementgrå fängelserealism…

R – Slå först, slå hårdast utspelar sig på den ökända idag nedlagda anstalten Horsens, en förvaringsplats för Danmarks värsta förbrytare. Till Horsens anländer småtjuven Rune (Pilou Asbæk) som efter en knivuppgörelse fått ett flerårigt fängelsestraff. Rune försöker att hålla en låg profil men blir snabbt sin avdelningens hackkyckling. I synnerhet en brutal fånge kallad Muraren (Roland Møller) har sitt sikte inställt på den tillsynes svage nykomlingen. Efter en tids förnedring så får Rune ett ultimatum. Antingen misshandlar han en man kallad Albanen, eller så kommer han själv att råka väldigt illa ut. Utan att egentligen ha något val så blir Rune indragen i det maktspel som finns innanför fängelsets murar. När han tillsammans med sin nya vän Rashid (Dulfi Al-Jabouri) upptäcker ett sätt att smuggla droger mellan avdelningarna ser han plötsligt sin stora chans att klättra inom fängelsehierarkierna. Men med framgången kommer också avundsjuka. Speciellt Runes gamla plågoande Muraren verkar provocerad av den respekt nu Rune vunnit.  Dessutom kommer den hämndlystne Albanen tillbaka från sjuksängen, och kan egentligen Rune lita på sin vän Rashid?

Rune med mössan
Rune med mössan

Man kan utan problem nämna R – Slå först, slå hårdast i samma andetag som Nicolas Winding Refns nagelbitare Pusher (1996). Den har samma krypande osentimentala ton och man känner även här hur Lars von Triers Dogmafilms-estetik har inspirerat. Att filmen känns så verklighetstrogen beror förmodligen dessutom mycket på att många av birollerna spelas av tidigare Horsens-interner, men även Pilou Asbæk som spelar Rune gör en imponerande rolltolkning. Förövrigt så känns det helt omöjligt att inte jämföra denna hårdhudade kåkfararskröna med Jacques Audiard kritikergunstling En Profet (2009). Filmerna har ett nära på identiskt upplägg med en ”färsk fisk” som för att överleva tvingas in i fängelsets kriminella nätverk. Men där franska En Profet utvecklas till en surrealistisk och starkt existentiell historia håller sig Tobias Lindholm och Michael Noer  sig kvar vid det enkla, sakliga och inte minst den uppgivna känslan av meningslöshet.

Rashid och Rune utan mössan
Rashid och Rune utan mössan

En annan skillnad är att istället för att fokusera på en enskild karaktär så väljer Lindholm och Noer att dra starka likhetstecken mellan olycksbröderna Rune och Rashid (vilket förmodligen också bokstaven ”R” i filmens titel syftar på). En itressant manus-idé förvisso, men här finns också ett problem. När det börjar bli som mest nervkittlande väljer plötsligt Lindholm och Noer att byta infallsvinkel och vilket resulterar i att filmens tempo tyvärr blir lidande. Detta något okonventionella och bensvepande manusgrepp blir en smula svårtolkat och innebär att lite av filmens knivskarpa fokus tyvärr försvinner.

Men missförstå mig inte, R – Slå först slå hårdast är mycket sevärd och imponerande suggestiv i sin avskalade hotfullhet. Den grå fängelsecementen känns otäckt iskall och vi bjuds på en kusligt trovärdig inblick i en värld där endast rovdjur och offer huserar. Filmen uppmärksammades även starkt vid Göteborgs filmfestival 2010 där Lindholm och Noer kammade hem priset för bästa nordiska produktion.  Kort och gott, även om både En Profet och Pusher sopar fängelseyarden med R – slå först, slå hårdast så är det en respektingivande dansk skalle mitt på näsbenet.

Betyg: 7 av 10

— — —

Kristoffer Pettersson; FromBeyond-redaktör

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*