”Almost Human” är en stiliserad och kanonsnygg poliziotteschi som än idag lämnar sina åskådare med en hopplös tom känsla i bröstkorgen. Det är med andra ord ett måste att ha i filmhyllan för dig som gillar bra italiensk genrefilm.
Sagor från de Döda är en medioker antologi Edgar Allan Poe-berättelser, och ska man ta sig an Poe-filmer finns det betydligt bättre håll att vända sig åt. Roger Cormans eskapader med Vincent Price på 60-talet till exempel, eller för att ta en annan antologifilm så är Two Evil Eyes betydligt…
I Jonas Lejons debutroman Skuggvakt står de norrländska skogarna i centrum, där något hemskt väntar huvudpersonen Kim. En småspännande bok som faller på osympatiska karaktärer och ett något hoprafsat slut.
I närheten av Umbero Lenzis superbra ”Nightmare City” är naturligtvis inte ”Daughter of the Jungle”, men med komponenter som en lattjo apa, en vacker halvnaken tjej och ett otroligt smörigt popsoundtrack så kommer den ändå en bra bit på vägen.
En science fiction-berättelse som saknar finess och berättarstruktur och som allt för hastigt gås igenom utan att låta läsaren andas ut. Ett tafatt försök till att skapa något storslaget.
Jag vill så väldigt gärna kunna säga att jag tyckte om den här filmen efter att ha sett klart den, och att den överraskande knorren på slutet var nog för att jag skulle förlåta alla de snedsteg man gjort med kameraarbetet och scenhanteringen. Men tyvärr är dessa guldkorn alldeles för…
I skickligare händer hade ”Deadgirl” kunnat bli mycket mer än vad den är idag. Någonstans i allt gytter av slitna stereotyper finns en stark berättelse om grupptryck, klassfrågor och människans sexualitet.
Bong of the Dead ska ha beröm för att den trots mycket knappa resurser har åstadkommit en hel del kompetenta specialeffekter. Det är också uppenbart att det ligger mycket kärlek och slit bakom filmen. Dessvärre är filmen på det stora en riktigt usel och tråkig film.
I Dean Koontz ”Vad Natten Döljer” tampas en polis med någon som härmar mord som begicks för över tjugo år sen, som kan hota hans familj och han själv. En medioker bok med usla karaktärer och halvdan spänningsfaktor.
Jämfört med dagens supersnygga shooters så har ”Stranglehold” naturligtvis inte mycket att komma med. Men att peppra folk i ultrarapid är och förblir hiskeligt roligt och som småskön retro-shooter så erbjuder spelet ändå rejält med underhållning.