Vad Natten Döljer (Originaltitel: What the Night Knows)
Skönlitteratur, USA, 2010, Bra Böcker, 2011
Författare: Dean Koontz
Översättare: Sabina Söderlund
Språk: Svenska, originalspråk är engelska
384 sidor, Inbunden
Finns att köpa genom svenska återförsäljare från 2011
— — —
För nästan tjugo år sedan drabbades polisen John Calvino av en tragedi, när en galning mördade hans familj, och hade dödat John också om han inte lyckats stoppa mördaren. Nu verkar det som att någon återupprepar mördarens mönster, och John börjar frukta för sitt och sin familjs liv. Frågan är bara hur John ska lyckas stoppa en kraft som verkar sträcka sig från bortom graven?
Dean Koontz är en författare som åtminstone till viss del arbetar inom genrelitteratur, men som läses av en betydligt större skara än bara de som läser genrelitteratur. Möjligen är det för att han skriver lättsmält och enkla romaner som fungerar för en stor skara läsare, där hans böcker erbjuder samma spänningsfaktorer som populära deckare. Personligen har jag inget alls mot lättsmält litteratur; det kan tvärtom vara en skön avslappning att få en stunds god underhållning utan att behöva anstränga hjärncellerna allt för mycket. Men, det får inte gå hur långt som helst heller.
Vad Natten Döljer (2010) är jag vet inte vilken av Koontz böcker i ordningen. Mannen har en diger bibliografi bakom sig, där man troligen kan hitta både guldkorn och skräp. Tyvärr tillhör den här boken den senare kategorin. Det verkar inte som att Koontz har brytt sig om att för fem öre skriva trovärdiga karaktärer som man som läsare kan identifiera sig med. Istället utmynnar det gång på gång i klichéartade beskrivningar om hur närmast perfekta huvudpersonens familj är och hur fantastiska hans barn är och hur bra dom kommer att lyckas med vad dom än väljer att göra.
Efter att detta upprepats ett par gånger tröttnar man som läsare och blir istället irriterad på Koontz tafatta försök att skapa sympatiska karaktärer; dom blir istället lika platta som pappret de är skrivna på, och man bryr sig egentligen inte om ifall det går bra för dom eller inte. Värst blir detta i ett stycke i boken när huvudpersonen John beskriver sin fru som den bästa polis han vet, trots att han jobbar med utbildade poliser dagligen. Givetvis är frugan också konstnär och duktig på det mesta. Tröttsamt är bara förnamnet.
Bokens skurk är inte mycket bättre han heller. Koontz bygger upp honom till någon slags demonisk figur som vi dessutom får lära känna i tillbakablickande dagboksinlägg, som man rätt så enkelt fattar inte skulle kunna vara skriven av någon annan än en författare. Det blir aldrig någon fara man känner blir ett reellt hot heller, utan han förpassas istället till att bli en halvmisslyckat försök att skapa en superläskig fara som ska sätta skräck i läsaren, men istället för skräck känner man bara frustration.
Trots att Koontz lyckas få till ett rätt schysst tempo berättarmässigt i boken finner jag mig ändå uttråkad, helt enkelt på grund av att jag aldrig orkar engagera mig i vad som händer. Detta får man se som de bristfälliga karaktärernas fel; finns det ingen att bry sig om i berättelsen så blir berättelsen själv inget att bry sig om. Koontz borde ha tagit på sig ett par betydligt skarpare och mer kritiska glasögon när han läste igenom vad han skrivit här.
Jag har väl aldrig sett Dean Koontz som en värst stor författare, men jag har ändå haft några goda lässtunder med hans böcker, dock är inte Vad Natten Döljer en av dessa. Här har Koontz verkat strunta i karaktärerna och istället kört helt på en tröttsam rutin som inte fungerar alls. Det blir aldrig spännande, och det enda som egentligen funkar är vissa grundtankar som inte följs upp väl. Det går alltså med gott samvete att skippa den här boken och istället leta vidare efter något som faktist är otäckt, skrämmande och framförallt som har vettiga människor i karaktärsrollerna.
Betyg: 3 av 10
– – –
David Larsson; From Beyond-redaktör