Almost Human (1974)

 Almost Human
Vanliga alternativa titlar: Milano odia: la polizia non può sparare, The Death Dealer
Poliziotteschi,
Italien, 1974
Distributör: Shameless Screen Entertainment
Regi: Umberto Lenzi
Manus: Ernesto Gastaldi
Skådespelare: Tomas Milian, Ray Lovelock, Henry Silva, Anita Strindberg, Laura Belli m.fl.
Längd 99 min
Finns på engelsk import-dvd från 2011-07-18

— — —

Här har vi en sannerligen fin italiensk eurocrime-rökare signerad Umberto Lenzi. Året var 1974 och dammet från spagettiwestern-hysterin hade lagt sig. Istället för tysta hämnare och mexikanska revolutioner var det nu modern brottslighet som stod i centrum. Förutom mängder av giallo-deckare så var även biodukarna fyllda av kallhamrade gangsters samt de ihärdiga poliser som försökte kuva dem. Denna kriminalgenre kom att kallas poliziotteschi och inspirationen kom från både framgångsrika inhemska produktioner som Carlo Lizzanis Banditi a Milano (1968) och amerikanska megasuccéer som French Connection (1971) och Dirty Harry (1971). Ska man plocka ut höjdpunkter från genren så är det svårt att inte fastna vid Fernando Di Leos så kallade Milano-trilogi, men även Umberto Lenzi bör nämnas i sammanhanget. Lenzi gjorde exempelvis den rysligt hårda Odia: La Polizia Non puó Sparare; en film som även är känd under den engelska titeln Almost Human.

Tomas Milian spelar Giulio Sacchi, en ambitiös smågangster som aldrig riktigt lyckats komma upp sig i den undre världen. En stor anledning till detta är att Sacchi ofta beter sig onödigt våldsamt och sadistiskt nästan helt utan anledning. När Sacchi får reda på att hans skötsamma flickvän Ionas (Anita Strindberg) chef Porrino (Guido Alberti) sitter på en ansenlig förmögenhet börjar Sacchi vädra snabba stålar. Tillsammans med sina två banditpolare Vittorio (Gino Santercole) och Carmine (Ray Lovelock) så kidnappar han Porrinos dotter (Laura Belli) och ställer krav om en stor lösensumma. Den oroliga fadern vill betala kidnapparna så fort som möjligt men inspektör Walter Grandi (Henry Silva) avråder honom starkt. Grandi förstår nämligen att brottslingar av detta snitt sällan tar några risker och lämnar några vittnen bakom sig…

Ibland klaffar alla filmkomponenter och i Almost Human så finns det ärligt talat inte mycket att klaga på. Ernesto Gastaldis manus är sylvasst, smart och beskriver ett samhälle där polisen nästan tappat greppet helt om den eskalerande brottsligheten. Vi får följa hur sociopaten Sacchi kalkylerat röjer folk ur vägen eller helt enkelt bara mördar för nöjes skull. Men Sacchi är inte galen på det där sättet som exempelvis Helmut Bergers karaktär Nanni Vitali är i Mad Dog Killer (1977). Nej, han är snarare knivslug och manipulativ vilket gör honom till både effektiv och närapå omöjlig att stoppa samtidigt som han också drivs av ett brinnande hat mot både överklass och polismakt. Mot Sacchi ställs inspektör Grandi, en rakryggad snut som helt enkelt fått nog av denna typ av kallblodiga mördare. I tidstypisk Dirty Harry-anda tvingas Grandi gå längre än vad lagboken tillåter för att ens ha en chans mot den virvlande enmansrevolutionen Sacchi. Trots detta så finns det varken några höger- eller vänstervridna moralkakor intryckta i filmen. Istället beskrivs ett samhälle på gränsen till kaos där gott och ont blandats i en grådaskig sörja och utgången inte kan bli annat än tragisk. Almost Human är helt klart italiensk samhällsnihilism och på hög nivå.

Tony ”Scarface” Montana? Nej, Tomas Milian som sociopaten Gulio Sacchi  

Något annat som slår mig som fullkomligt genialt med Almost Human är hur skådespelarna passar perfekt i sina roller. De kommer starkt i kontrast med sina egna hur skurkar och hjältar vanligtvis precenteras. Att använda två snyggingar som Milian och Lovelock som baddies och en inbiten skurkskådis som Henry Silva som redbar polis är klart vågat, men jäklar vad bra det fungerar. Silva lär fått rollen av en slump när hans företrådare Richard Conte avled men jag har svårt att se att någon skulle fungerat bättre som inspektör Grandi än vad Silva gör. Han är i bitande iskall men ändå slående sympatisk i sin roll som strävande polis-underdog. En fantastisk rolltolkning med andra ord. Tomas Milian har enligt egen utsago även sagt att han nästan blev rädd för sig själv under inspelning av Almost Human. Att vara inne i Sacchis kaotiska och sadistiska sinne var helt enkelt lite för medryckande och destruktivt har Milian flera gånger påpekat i intervjuer.

Henry Silva passar är utmärkt som den hårda inspektör Walter Grandi

Mellan Milians och Lovelocks karaktärer finns det också en spännande relation som fungerar riktigt bra. Det är svårt att inte börja tänka på typiska terrorförbrytarduos  (David Hess och Giovanni Lombardo Radices  duo i House On The Edge Of The Park förslagsvis) när Lovelocks Carmine egentligen inte är någon dålig människa, men helt enkelt inte kan säga nej till Milans dominanta Sacchis. Kemin mellan de två är fullkomligt underbar och när de dessutom blir uppbackade med första klassens kuttersmycken som Strindberg och Belli så är det bara att luta sig tillbaka och njuta. Att Ennio Morricones karismatiska soundtrack ger en underbart medryckande känsla gör naturligtvis inte heller direkt saken sämre.

Milian och Lovelock har bra förbrytarduo-kemi

Sammanfattningsvis så tycker jag man kan säga såhär; med karismatisk musik av Morricone, ett utmärkt manus av Gestaldi, strålande regi av Lenzi och skådespelare som Milian, Silva, Lovelock, Strindberg och Belli så erbjuder Almost Human det tidiga 70-talets grädda inom italiensk genrefilm. Det är en stiliserad och kanonsnygg poliziotteschi som än idag lämnar sina åskådare med en hopplös tom känsla i bröstkorgen. Almost Human är med andra ord ett måste att ha i filmhyllan för dig som gillar bra italiensk genrefilm.

Betyg: 9 av 10

— — —

Kristoffer Pettersson; FromBeyond-redaktör

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*