Hammer kommer troligen alltid bli främst ihågkommet för sina klassiska monsterrullar där Peter Cushing och Christopher Lee var de främsta affischnamnen. The Vampire Lovers är dock en film som tydligt visar att det finns mycket att hämta hos Hammer bortom dessa affischnamn. Med det typiskt läckra Hammer-visuella fotot, adderat med…
Trots att ”Alice i Underlandet” alltid lockat såväl gammal som ung med sina stundtals skumraska och dekadenta inslag har det aldrig tidigare gjorts en film som verkligen tagit till vara på dessa mörka element. Detta skulle dock komma att ändras när Jay Lee satte sig i regissörsstolen för att filma…
Skalpelldansen är för lite skräckroman, och inte nog originell eller spännande, för att cementera Milewski som en aktör på den svenska arenan. Den saknar tyvärr intressanta och sympatiska karaktärer, har en intrig som redan känns berättad, och slutar mer eller mindre förutsägbart.
”Iron Sky” förlorar poäng genom att vara lite väl tramsig men det är svårt att inte imponeras av filmen rent visuellt.
”Cold Sweat” är stundtals ruskigt snyggt och ståtar med en del nästan briljanta idéer, som om de hade fått utvecklas under en längre tid kanske kunde ha återupplivat den annars så trötta terrorgenren.Men trots sina snygga tortyrscener och stundtals tryckande stämning, så verkar filmens kreativitet lite för ofta gå på…
Föreställ dig alla de där otaliga julaftnarna där du fått stickade sockor från din gamla mormor och uppgivet pressat fram ett leende. Byt nu ut sockorna mot anklagelser om otrohet och lösaktighet och din kära mormor mot en galen yxmördare, så har du ”Axed” i ett nötskal.
Kan en remake egentligen vara bättre än originalet? FromBeyonds Kristoffer Pettersson jämför ”La Casa Mudo” (2010) med den amerikanska nyinspelningen ”Silent House” (2010).
Trots Brendan Glessons briljanta rolltolkning, reduceras Martin Cahill till något mycket mindre än vad han förmodligen var.
Jag skulle kanske inte rekommendera Don’t Go in the Woods till någon som inte är inne på slasherfilm, då den lär gå de ofrälsta långt över huvudet. Den tar sig inte själv på allvar och bryr sig inte om att utveckla karaktärerna mer än att ge dom namn. Är man…
”Daylight Fades” vadar stundtals knädjupt i dramatik tjock nog att skära med kniv, men tack vare en del välskriven dialog och några välriktade kängor mot ”Twilight” lyckas Brad Ellis riktigt bra med sitt försök att göra ångestladdad vampyrromantik för en lite äldre publik. Den urbana berättelsen om vampyrlivets kedjor kanske…