Iron Sky (2012)

Iron Sky
Actionkomedi, Finland, 2012
Distributör: Noble
Regi: Timo Vuorensola
Skådespelare: Stephanie Paul, Christopher Kirby, Julia Dietze, Götz Otto, Udo Kier m.fl.
Längd: 88 min
Finns på DVD och Bluray från 12-08-15

— — —

Det roligaste med Iron Sky är att den överhuvudtaget existerar. Jag menar, en film om ett gäng nazister som vid tredje rikets fall pep iväg till månens baksida där de sedan suttit och spunnit ränker om sin storslagna återkomst. Ja det är svårt att inte gå igång på idén om man säger så. Timo Vuorensola och Michael Kalesnikos (Star Wreck) film hade också blivit en rejäl snackis långt innan den premiärvisades. Anledningen till detta är att filmen delvis är crowdfundad, alltså finansierad av fans som hjälpte filmen att bli verklighet. Att produktionsteamet kommer från Finland höjde säkert också vissa ögonbryn.

Hur som helst, året är 2018 och amerikanskas president (Stephanie Paul), en dam till utseendet slående lik Sarah Palin, gör sitt yttersta för att bli omvald. För att öka sin popularitet så drar hon bland annat igång en hårt mediebevakad månexpedition. För att fiska lite extra minoritetsröster så är en av astronauterna dessutom den afroamerikanska fotomodellen Washington (Christopher Kirby). Att dessutom månens baksida kan vara full med ett eftertraktat bränsle, kallat Helium 3, gör naturligtvis inte heller saken sämre. Väl på plats överaskas månexpeditionen av de nazister som huserat på månens baksida sedan 1945. Eftersom nazisterna gärna vill veta om en stundande måninvasion är på gång sparas dock fotomodellen Washingtons liv och han tas till månnassarnas svastikaformade bas för att förhöras. Att Washington faktiskt är ”svart” chockerar naturligtvis en smula, men vad som nazisterna finner ännu mer intressant är hans smartphone. Om de lyckas få tag på fler av dessa små telefondatorer så skulle nazisterna nämligen ha den teknik som behövs för att manövrera det gigantiska rymdslagskeppet ”Götterdämmerung”, och således kunna invadera jorden…

Som du säkert förstår så är detta en helt galen film, och då har denna lilla sammanfattning ändå bara skrapat på ytan. Satir är bara förnamnet och det drivs hejvilt med allt från gamla nationalsocialistiska ideal till amerikansk politik. Vissa skämt är riktigt roliga, som när månnassarna albinofierar stackars Washington så han kan bli en ”lojal arier”, men mycket av humorn känns tyvärr rejält krystad. Iron Sky skulle ha tjänat på att ta sig själv lite mer på allvar och tonat ner alla de buskisdoftande sexskämten en smula. Historien i sig själv är faktiskt så hysteriskt galen att den skulle varit roligt ändå, utan att folk tappar byxorna och dylikt. Eftersom Iron Sky ändå tog sex år att göra så skulle man faktiskt kunnat förvänta sig ett något mer genomtänkt manus. Istället blir handlingen på sina ställen på sina ställen väldigt ofokuserad. Vissa scener känns som de finns med endast för att fylla upp speltiden eller vad som är ännu värre – för att allt ska vara så tokroligt som möjligt. Filmes gliringar till den profitkåta och överdrivet PR-medvetna amerikanska regeringen, samt allt skojande med gamla nazistiska vanföreställning fungerar däremot för det mesta klockrent.

Stormtrupper från månens baksida

Något annat som fungerar riktigt bra är den visuella biten i Iron Sky. Det blir en riktig fest för ögonen när månnazisternas rymdzeppelinare brakar ihop med jordens vapenbestyckade satteliter (!), allt dessutom till ett stilsäkert soundtrack av Laibach. Iron Sky är också fylld med en stor mängd fyndiga små visuella detaljer. Mycket stor energi har exempelvis lagts på att utforma månnazisternas utseende och modifierade 40-tals teknologi. Någon realism är det naturligtvis aldrig tal om. Vissa effekter är medvetet fåniga, förmodligen för att betona att det faktiskt rör sig om en ”B-film”, även om budgeten och matinékänslan snarare andas blockbuster. Iron Sky har naturligtvis också en kärlekshistoria, även den medvetet kanonfånig. Filmens nazistkuttersmycke Renate Richter (Julia Dietze) slits mellan den äregiriga Klaus Adler (Götz Otto) och den stackars ofrivilliga hjälten Washington. Skådespelarna fungerar bra, förutom att kultikonen Udo Kier (som spelar filmens mån-Führer Kortzfleish) underanvänds på ett närmast skamligt sätt. Kiers karaktär borde absolut fått en mer framträdande skurkroll men tappas tyvärr ganska snabbt bort. Även detta talar för att manusarbetet tyvärr lider av vissa grundläggande problem.

Udo Kier som mån-Führer Kortzfleish

Men man ska väl klaga för mycket. Som sagt så är det roligt att filmen ens existerar. Iron Sky förlorar poäng genom att vara lite väl tramsig men det är svårt att inte imponeras av filmen rent visuellt. Det är också väldigt roligt att man i Finland vågar sticka ut med påkastade vansinnesprojekt som Iron Sky och det något tightare tomtespektaklet Rare Exports (2011). Förhoppningsvis så är detta en trend som vi endast sett början på…

Betyg: 5,5 av 10

— — —

Kristoffer Pettersson: FromBeyond-redaktör

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*