Axed (2012)

Axed
Skräck, Storbritannien, 2012
Distributör: Njuta Films
Regissör: Ryan Lee Driscoll
Medverkande: Jonathan Hansler, Nicola Posener, Christopher Rithin m.fl
Längd: 84 minuter
Finns på svensk DVD sedan 2012-07-04

— — —

Terrorgenren har fått något av ett uppsving under de senaste tio åren, och har sakta men säkert börjat säkra sin plats som lågbudgetfilmernas okrönte konung. Problemet är bara att allt för många regissörer stirrat sig blinda på den billiga prislappen istället för att faktiskt presentera en gastkramande berättelse. Brittiska Axed levererar dock med besked och visar att man verkligen förstått vad som gjorde genren så populär en gång i tiden. Men att ha förståelse för genren och sedan göra en riktig fullpoängare till film är två väldigt vitt skilda ting.

Kurt Wendell har inte en av sina bästa veckor. Han har just blivit av med sitt jobb, hans fru verkar vara lite väl förtjust i en av hans forna kollegor och hans barn är rena odågorna. Medan vi andra kanske skulle lösa problemet med en kopp té och en promenad för att lugna ner oss, så har Kurt en lite annan plan. Han planerar en utflykt för hela familjen till en idyllisk stuga ute på landet, där han planerat en hel eftermiddag med familjeaktiviteter. Tyvärr är det inte fia med knuff eller ett parti kubb som står på schemat, något som blir glasklart för de andra i familjen när han plockar fram en skarpvässad yxa. Kurt tänker inte vara den enda som har usel dag…

De skräckfilmer som påverkar oss mest brukar sällan vara de som ståtar med monstruösa mutanter eller rampanta rymdmonster. Istället är det filmerna som vi kan känna igen oss i som ger oss gåshud. Vetskapen att det bakom varje vänligt ansikte kan dölja sig en psykopat, och att tortyrredskap inte enbart återfinns i gamla medeltida slott är något som de flesta av oss försöker att förtränga till vardags. Filmer som Axed påminner dock sin publik om just hur lite det ibland krävs för att driva en man över gränsen till galenskap.

Vissa hanterar motgångar sämre än andra. Kurt Wendell är dock i en klass för sig

Medan många andra regissörer inom genren de senaste åren helt förlitat sig på blodiga specialeffekter, har Ryan Lee Driscoll istället lagt ner stor möda på att skapande en vansinnigt tryckande känsla genom filmen. Den smygande känslan av obehag som inleder filmen växer sig så småningom till ett crescendo av vansinne som verkligen visar genren i sitt esse.

En otroligt stor del av filmens behållning ligger i Jonathan Hanslers porträttering av Kurt Wendell, som genom små subtila ändringar i sitt skådespel verkligen lyckas fånga karaktärens växande galenskap. Det är något så genuint obehagligt i hur karaktären rör sig, talar och agerar att det nästan känns befriande när han till sist släpper tyglarna totalt och går bärsärkargång.

Men trots en rent fantastisk prestation av Hansler och en riktigt otäck atmosfär så faller Axed på mållinjen. Medan dess första akter sakta men säkert bygger upp en stämning likt en krutdurk redo att brisera, så är den efterföljande smällen något av en besvikelse. Efter att till sist ha tappat sina sista skruvar ger sig Kurt katten på att ingen får lämna stugan levande, men det hela urartar dessvärre till en lite väl utdragen och urvattnad jaktscen. Den idylliska gården erbjuder inte allt för mycket utrymme för karaktärerna att röra sig på, vilket resulterar i att de mest springer runt i cirklar under den sista halvtimmen. Efter att filmens början varit så lovande är det ett minst sagt bryskt uppvaknande. Och medan filmen förvisso bjuder på en del tortyr och blod, så är det ändå inte nog för att ursäkta det totala magplask filmens avslutande akt är.

Och du trodde din familjs söndagsmiddagar var deprimerande?

Trots att Axed nog inte kommer att räknas som en klassiker i framtiden, så går det dock inte att undgå att den helt klart är en av de mer lyckade terrorrullarna som getts ut på sistone. Visst märks den låga budgeten av ibland, men sådana klagomål känns rätt banala när filmen lyckas servera en så obehaglig men ändå bekant stämning. I en av filmens kanske mest definierande scener tvingar Kurt sin familj att öppna presenterar inför varandra, där innehållet är menat att spegla just hur äcklande Kurt finner var och en av sina nära och kära.  Föreställ dig alla de där otaliga julaftnarna där du fått stickade sockor från din gamla mormor och uppgivet pressat fram ett leende.  Byt nu ut sockorna mot anklagelser om otrohet och lösaktighet och din kära mormor mot en galen yxmördare, så har du Axed i ett nötskal.  Om du trodde dina familjeträffar var ett rent helvete, så har du aldrig mött familjen Wendell.

Betyg: 6 av 10

— — —

Johan Axell; Frombeyond-redaktör

 

 

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*