”The Dirties” är speciell på det viset att den tar upp ett känsligt tema och presenterar det på ett sätt som mestadels känns genuint. Den går från att vara en kärleksförklaring till filmkonsten till att porträttera en ung elevs nedgång i galenskap.
Den gamla Wrestlaren Steve Austin är egentligen inte mycket till skådis. Det Austin klarar av är att se stor och farlig ut samt att slå folk på käften. När det kommer till direkt till video-action så räcker dessa egenskaper dock ganska långt.
”Return to Nuke’Em High” genomsyras av en rent av fånig atmosfär, och dessvärre menar jag det den här gången i ordets allra värsta mening.
Fylgia och dess läckert illustrerade, mardrömslikt konstruerade värld hade gärna fått vara längre, men det man får är en ljuvlig bit skräcklitteratur i serieform.
”El Gringo” är klart sevärd ”direkt till video-action” om du kan acceptera dess småfåniga grindhouse-utstyrsel och inte förväntar dig något mer än lättsam underhållning och hård action.
Med en knivsvingande clown i huvudrollen borde resultatet varit en färgglad splatterfest men ”Stitches” är bara ännu en i raden av bleka vålnader utan mål eller mening.
”The Stick of Truth” kanske inte kommer omdefiniera genren, men det är klart ett värdigt inslag i all rollspelares spelsamling.
Class of Nuke’Em High är en blodtörstig mutant i John Hughes-kläder, som innan du vet ordet av kommer att sätta sina ostiga klor rakt i hjärtat på dig.
Något som alla de bästa monstren har gemensamt är att de alltid kommer tillbaka. Dracula, Jason , The Tall Man och självfallet även Zombina and The Skeletones återvänder gång på gång med nya kreativa sätt att sätta klorna i sin publik. Och tur är väl det då den nya fullängdaren…
Combat Shock är en film i princip helt utan kvaliteer där filmskaparna inte verkat kunna bestämma sig för vilken typ av film de vill göra, något som är plågsamt påtagligt i slutresultatet.