Visuellt finns det dock några positiva saker att säga om ”Horsehead”. Men när en film är såhär klumpigt berättat så blir det ärligt talat svårt att se det visuella lull-lullet som något annat ett försök att släta över att historien inte är särskilt trovärdig.
Lika galen och estetiskt färgsprakande som den första filmen är inte ”The Man with the Iron Fists 2”. Det är dock på samma blandning av Hong Kong-action, spagettiwestern och blaxploitation och som uppföljare står den stabilt på egna ben.
”En iskall jävel” har egentligen inte så mycket nytt att komma med, men lyckas ändå framstå som något eget och nyckfullt. Hans Petter Moland har knåpat ihop en intressant rulle som på ett effektivt sätt blandar Charles Bronson-doftande hämndthriller med elak humor. Resultatet är en film som troligtvis kommer att…
Ser man det som sin uppgift att bocka av så många giallos som möjligt går det väl an att slänga ett pliktskyldigt öga på ”Watch Me When I Kill”, men man ska inte vänta sig några storheter från Bodis färglösa nummer.
I vanlig ordning är filmen kompetent genomförd på alla plan. Det visuella uttrycket är enkelt men stilrent. Narrativet är fint upplagt och tempot relativt högt – att historien är två timmar lång tar man knappt någon notis. Skådespelarna är mycket bra och utmärker sig särskilt gör Takao Oshawas sammanbitne snut…
FromBeyond måste tråkigt nog utfärda en varning. Dessa filmer är nämligen riktiga bottennapp. Se dem, men på egen risk…
”Once upon a porn” är definitivt inte någon djup bakom kulisserna skildring, det är en ”på jobbet” – skildring med samtal mellan nära kollegor vilka för det mest verkar ha ganska roligt och trevligt. Förmodligen är det också därför Johnny B Root valt att göra denna dokumentär. Visst är det…
”Without Warning” går att skumma igenom som kuriosa och möjligtvis är den också rekommendera till genrefans som vill bocka av så många kultfilmer som möjligt på sin lista. I övrigt är Greydon Clarks film en relativt tråkig rulle som har svårt att hålla kvar åskådarens intresse under hela sin speltid.…
”Secretary” är i grund och botten en ganska söt film, det sadomasochistiska temat till trots. Shainbergs alster framstår nästan som mysig och faller definitivt inom kategorin feel good (vilket kan sägas vara lite överraskande).
”Preaching to the Perverted” har onekligen fått viss kultstatus, och många verkar ha inspirerats av filmen genom åren. Det är också förståeligt att filmen har sin beundrarskara bland S/M-utövare, men som film betraktat är den lite småtråkig och ganska förutsägbar. Ett extra plus dock för kostymerna och den medföljande dokumentären.