Horsehead
Skräck, Frankrike, 2014
Distributör: Njuta Films / Last Exit Entertainment
Regi: Romain Basset
Skådespelare: Lilly-Fleur Pointeaux, Catriona MacColl, Murray Head, Philippe Nahon m.fl.
Längd: 92 minuter
På svensk DVD från 2015-05-25
— — —
Varningsklockan börjar ringa tidigt efter att Horsehead rullat igång. Filmen är fransk, men de franska skådespelarna är dubbade till engelska. Det visar sig också att till och med en relativt bra skådespelare som Philippe Nahon, som spelar en biroll som präst, blir ganska löjlig med en påklistrad brittisk accent.
Man kan säga att man som tittare sluter ett kontrakt med en film när man ser den – filmen framställer ett antal premisser som vi ska skriva på när de dyker upp. För att vi ska kunna tro på exempelvis övernaturliga element så måste de presenteras på ett sätt som gör att vi kan skriva på detta kontrakt. I Horsehead får vi veta att huvudkaraktären Jessica (spelad av Lilly-Fleur Pointeaux) inte har träffat sin familj på länge och att hon studerar drömmar och hur vi kan påverka dem. Hon är nu på väg hem till sin familj för att mormodern har dött. Jessica verkar inte verkar bry sig speciellt mycket om sin mormor, men när hon plötsligt kommer till mormoderns hus börjar hon via sitt undermedvetna ge sig in i drömmar för att ta reda på vem hon och hennes mormor egentligen är. Nej, det kontraktet kan jag liksom inte skriva på. För det stämmer inte.
Filmen utspelar förövrigt relativt mycket i huvudkaraktärens Jessicas drömmar. Detta är ju ett bra sätt för en filmskapare att ”komma undan” med lite extra surrealism och oklarheter, men det gör filmskaparen verkligen inte denna gång. Det dyker bland annat upp en man med hästhuvud (titelns Horsehead) och en varg. Jessica får rådet av sin unga mormor (mestadels i drömmarna är mormodern ung, annars är hon dåligt sminkad med en massa påkletat silikon i ansiktet och ska föreställa ”gammal”) i drömmen att följa vargen och springa ifrån hästen. Varför förklaras inte? Och vad står hästhuvudet egentligen för? Detta förklaras inte det minsta, så jag tittar åt psykoanalytikern Carl Jungs håll. Men för honom så står hästen för kontrollerandet av det djuriska, vilket inte alls stämmer med berättelsen i filmen. Så precis som filmen är i sitt berättande är jag helt vilse.
Framåt slutet är filmen så förvirrande så jag undrar om någon rökt på när de ska föra samman de röda trådarna i berättelsen (de försöker faktiskt det), och slutet är grymt otillfredsställande.
Jag är inte förvånad över att det är regissören Romain Basset själv som skrivit manus. Och jag är inte heller förvånad över att han inte skrivit manus för någon annan än sig själv tidigare (några kortfilmer finns listade på IMDB i hans resumé). Manuset suger ärligt talat hästballe. Om man ska ge sig in i människors drömmar, om man ska hantera det surrealistiska, så måste man ha ett fast tag om sin berättelse, och inte minst vad man vill berätta. Och det verkar absolut inte Romain Basset ha en aning om.
Horsehead är slappt skrivet, slappt regisserad och uselt genomförd. Dubbningen av de fransktalande skådespelarna är kanske det minsta problemet i den här filmen. Visuellt finns det dock några positiva saker att säga om Horsehead, men när en film är såhär klumpigt berättat så blir det ärligt talat svårt att se det visuella lull-lullet som något annat ett försök att släta över att historien inte är särskilt trovärdig.
Betyg: 2 av 10
—