Med Luz: The Flower of Evil vill Escobar Alzate bjuda åskådaren på ett ambitiöst skräckepos. Vackert blir det också, men saknar filmen ordentlig slagkraft?
Sju år fick Jigsaw vila i kistan innan det var dags att ännu en gång återuppliva liket.
Darren Aronofskys vattendelare Mother! – En cineasts våta dröm eller pretentiöst dravel?
Höjden av smaklöshet!
Stämningen i ”Southbound” är skön på ett lurigt vis, lite sådär med glimten i ögat.
Den som gillar snabbfotade actionfilmer fyllda till bredden med slagsmål kommer förmodligen även tycka om ”Eliminators”. Fartfyllda fajter, lökiga repliker och ett kompetent hantverk gör filmen till en nöjsam upplevelse.
I grunden finns en svärta som avhandlar sexuellt trauma så väl som smärtsam sorg men stämningen blir trots detta varken drabbande eller särskilt spännande.
Med ”The Witch” har Eggers skapat en estetiskt stilig film vars historia är tilltagande om än inte perfekt.
”Hospitalet” är för dem som är ute efter en stunds mysig förströelse och nostalgiska återblickar på brittisk skräckfilmsproduktion.
Det är synd att Hardy inte grävt djupare i den irländska folktron, men sämre produktioner än ”The Hallow” har man helt klart vilat ögonen på. Gillar man skräckfilmer som satsar mer på stämningen än action så kan man trots allt ge filmen en chans.