Mother! (2017)

Mother!
Skräck, USA, 2017
Distributör: Paramount
Regi: Darren Aronofsky
Medverkande: Jennifer Lawrence, Javier Bardem, Ed Harris m.fl.
Längd: 121 minuter
Ute på svensk DVD och Blu-ray från: 2018-01-29


Efter tre års uppehåll efter bibliska semi-floppen Noah (2014) återvänder, den annars hyllade, Darren Aronofsky till filmvärlden med ytterligare en polariserande film i rockärmen. Förhandssnacket kring skräckfilms-influerade Mother! skapade nyfikenhet för regissörens senaste alster och än mer intressant blev det när filmen väl släpptes. Här har vi nämligen en rulle som på en gång delade upp publiken i två tydliga grupperingar: antingen älskar eller hatar man filmen. Det finns inget mellanting.

I Mother! möter vi ett par (Jennifer Lawrence och Javier Bardem) som tagit sin tillflykt i ett idylliskt hem ute på landet, isolerade från omvärldens vedermödor. Mannen i familjen sliter med den bristande inspirationen gällande sitt författarskap medan kvinnan ägnar all ledig tid med att renovera, det en gång nedbrunna, huset. När en mystisk främling (Ed Harris) en kväll knackar på hos paret tar deras vardag en oväntad vändning. Det oväntade mötet får mannens inspiration att flöda men kvinnan är inte på alls lika bekväm med det plötsliga sällskapet och de förändringar som med det kommer…

Darren Aronofsky är inte direkt främmande för det kontroversiella och okonventionella skapandet. Genombrottet Requiem for a Dream (2000) tog sig en plågsamt titt på beroendets skräckinjagande konsekvenser medan Oscarvinnande Black Swan (2010) dök ner i en febrig mardröm till psykos.The Wrestler (2008) och The Fountain (2006) har förvisso inga drack av skräck i sig men är likväl tunga filmer och tunga ämnen. Det här är ingen regissör som direkt gör lättillgängliga filmer – Aronofsky kräver något i gengäld av sin publik.

Det sistnämnda gäller i hög grad Mother! Det är en film som utmanar och retar åskådaren, tar hen med på en omtumlande historia som nog många har svårt att få grepp om. Ledtrådarna finns dock där och ju längre tid som går desto lättare blir de att sätta samman, det stigande kaoset till trots.
Jag gillar att sätta tänderna i en utmaning. Att riktigt få gotta ner mig i något komplext och svårtuggat. Det är något jag utsätter mig ofta för ty det är både roligt och utvecklande. Man lär sig något nytt.

Jennifer Lawrence och Javier Bardem
Jennifer Lawrence och Javier Bardem

Det är dock emellertid relativt sällan som filmer sätter igång en sådan tankeverksamhet hos mig som Mother! gjorde. Jag skämtar inte när jag säger att jag bokstavligt talat kunde höra kugghjulen rulla bakom skallbenet. Den analytiska delen i mig gick ständigt på högvarv under filmens hela spellängd.
Vad tittar jag på? Vad handlar det egentligen om? Vad kan jag urskilja för mönster? Vilka metaforer figurerar? Vad vill Aronofsky säga? Vilket är det underliggande budskapet? Vem är jag egentligen? Hur kom vi hit? Var är världen på väg? Finns det någon gud? Ja, ni förstår resonemanget.
Nog för att jag alltid analyserar varenda film jag vilar ögonen på men en sådan här virvelvind av tankar har jag inte drabbats av sedan jag såg The Wailing (2016) och dessförinnan var det skralt om liknande upplevelser.

Om man inte gillar filmer som ställer många frågor och låter publiken pussla samman svaren – då kan du hålla dig borta från Mother! Jag skulle nästans vilja påstå att de flesta av gemene man inte skulle palla två timmar i detta sällskap. Det är för svårt, för otillgängligt och för abstrakt. Många skulle nog kasta in handduken redan efter en halvtimma. Själv blev jag riktigt exalterad där jag satt i soffan. Det här är filmskapande på så hög nivå att man bara baxnar. Det krävs liksom en särskild talang för att kunna sätta ihop en sådan mångfacetterad och kaosartad historia. I icke kompetenta händer hade det här blivit rena rama kalkonen.

En av många symboliska handlingar
En av många symboliska handlingar

 

Filmens inramning lånar mycket från 1970-talets skräckfilmer, kanske framför allt från italienska giallos, och det passar handlingen utmärkt. Även om man inte kan kalla Mother! för en ren skräckfilm finns där ett illavarslande obehag som hela tiden puttrar i bakgrunden.
Det magnifika fotot följer ständigt den kvinnliga huvudrollen. Åskådaren ser berättelsen utvecklas genom hennes ögon och Aronofsky skapar ett starkt band mellan kvinnan och publiken – vi vet och förstår precis lika lite som henne. Det är ett smart och smidigt grepp av Aronofsky som bjuder på många överraskningar.

Jag är inte direkt överförtjust i Jennifer Lawrence och har alltid tyckt att hon varit ganska överskattad, men här får hon något rejält att bita i, en chans att flexa musklerna. Det gör hon också. Jag skulle nog vilja påstå att det här är hennes bästa rollprestation sedan genombrottet Winter’s Bone (2010).
Roligt är det också att Aronofsky lyckats tygla Javier Bardem och piska ur honom ett ruggigt bra kraftprov. Bardem är ju i grund och botten en utmärkt skådespelare men har, i mina ögon, mest lekt pajas de senaste tio åren. Hans inhopp i The Gunman (2015) var till exempel en högst sedelärande studie i överspel. I Mother! är Bardem dock intensiv på rätt sätt och bjuder på ett fantastiskt arbete framför kameran.Rent tematiskt tycker jag att man känner igen Aronofsky från hans tidigare alster men här serverat i en mycket mer komplicerad stil. Jag gillar inte att avslöja för mycket av filmers handlingar i mina recensioner men anar att man med Mother! kanske behöver lite hjälp på traven.

Jag säger så här: passa på att putsa upp dina bibelkunskaper innan du ger dig i kast med Mother! Aldrig har jag känt mig så tacksam över att jag stod ut med kyrkans barntimmar som liten (och inte heller hade jag väntat mig att de skulle hjälpa mig analysera film, ha!). Den som har lagt bibelns byggstenar delar på minnet kommer att ha det betydligt lättare att förstå handlingen och vad Aronfsky är ute efter. Tänk Adam och Eva, ormen i paradiset, Abel och Kain, syndafloden och Jesus sonande av våra synder så är du inne på rätt spår.

Mother! är en mycket smal film paketerad i en kostsam kostym. Att filmbolaget vågade satsa pengar på en så säregen historia är väl värt att applådera – sådant händer tyvärr inte så ofta i en filmvärld dominerad av lättsmälta blockbusters. Faktum är att jag faktiskt ångrar att jag inte såg filmen på bio ty det är där filmskapande av världsklass gör sig som allra bäst. Mother! är inte film för alla. Jag skulle nog vilja påstå att det faktiskt är en film för få. Den som mestadels gottar sig i högoktaniga mainstream-filmer lär inte falla för Darren Aronofskys senaste alster, det kan jag i princip lova dig.
Åskådaren som däremot inte tackar nej till en strid lär nog emellertid ha sitt livs bästa kamp att se fram emot.

Betyg: 8 av 10


Sandra Wallin

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*