Romanen Medusa imponerare inte särskilt på FromBeyonds skribent, trots en intressant premiss.
Mario Bavas serietidningsfilmatisering Diabolik fullkomligt skriker ”det coola 60-talet” med alla kläder, frisyrer, interiörer; allt andas popkonst och psykedelika i knalliga färger.
Trots en del skavanker och en klumpig hantering av filmens tematik är Evil Dead Burn en såväl våldsam som underhållande del av den fortsatt växande filmserien.
Biblisk folk horror med filmårets mest otäcka två sekunder, men sammantaget en film som inte känns storskalig nog, och står sig slätt bredvid genrens klassiker.
Masters of the Universe är ett godkänt verk som hade kunnat vara bättre. Jag är dock övertygad om att barnet Roger Möller på 80-talet hade älskat denna film, något hans pappa också är.
Backrooms har en tydligt idédriven, visuellt slående gestaltad berättelse om grundläggande mänskliga drivkrafter och fasor, och kommer ha stor inverkan på hur filmåret 2026 summeras.
Passenger känns som att Andre Øvredal antingen själv varit på en riktigt usel roadtrip eller att han suttit länge och funderat på om The Hitcher (1986) behövde ett slags demonisk övernaturlig remake.
Det drömlika berättandet kan vara vilseledande, men för den som tar sig genom dimman i City of the Living Dead väntar en minnesvärd filmupplevelse!
Med Kill Bill: The Whole Bloody Affair får vi äntligen se Quentin Tarantinos vision av blodig hämnd, så som den alltid var tänkt att ses.
I den hypade Obsession visar regissören Curry Baker upp en mardömsvision av vad kärlek kan innebära. Det här är ingen bra dejtfilm.