Zach Creggers Resident Evil är en icke-perfekt homerun för både speladaptioner överlag och för Resident Evil-fans, som går att avnjuta flertal gånger när suget faller på i väntan på nya spel.
Operauppsättningen av The Shining är ännu en hörnpelare som befäster originalets popkulturella status och välförtjänta epitet som den odödliga skräckberättelse den faktiskt är.
Romanen Medusa imponerare inte särskilt på FromBeyonds skribent, trots en intressant premiss.
Mario Bavas serietidningsfilmatisering Diabolik fullkomligt skriker ”det coola 60-talet” med alla kläder, frisyrer, interiörer; allt andas popkonst och psykedelika i knalliga färger.
Trots en del skavanker och en klumpig hantering av filmens tematik är Evil Dead Burn en såväl våldsam som underhållande del av den fortsatt växande filmserien.
Biblisk folk horror med filmårets mest otäcka två sekunder, men sammantaget en film som inte känns storskalig nog, och står sig slätt bredvid genrens klassiker.
Masters of the Universe är ett godkänt verk som hade kunnat vara bättre. Jag är dock övertygad om att barnet Roger Möller på 80-talet hade älskat denna film, något hans pappa också är.
Backrooms har en tydligt idédriven, visuellt slående gestaltad berättelse om grundläggande mänskliga drivkrafter och fasor, och kommer ha stor inverkan på hur filmåret 2026 summeras.
Passenger känns som att Andre Øvredal antingen själv varit på en riktigt usel roadtrip eller att han suttit länge och funderat på om The Hitcher (1986) behövde ett slags demonisk övernaturlig remake.
Det drömlika berättandet kan vara vilseledande, men för den som tar sig genom dimman i City of the Living Dead väntar en minnesvärd filmupplevelse!