Boken är ett försök att skriva om den svenska filmhistoriografin, och det på ganska goda grunder. De mindre distributörerna stod för halva utbudet, men saknas i filmhistorien.
Fargeats syntes av våldsam genrefilm och feminism fungerade bättre i Revenge än i The Substance, som tyngs ner av övertydlighet och en final som faller platt trots rejält med gore.
Självmedvetna nickar åt Blair Witch Project och Cannibal Holocaust kan inte dölja hur fantasilös Äkta skräck är. Mest skrämmande är skildringen av en narcissistisk onlinekultur.
Amityville II (1982) är inte en felfri film, men dess mörka tematik, tabubrytande inslag och mångfacetterade karaktärer gör den till något av ett bristfälligt mästerverk som vore alltför kontroversiell för att göras idag, över 40 år senare.
Det är en nöjd festivalgeneral som pratar med FromBeyond efter den första uppsättningen av Wickmanveckan. För den som inte var där, finns timmar av intressanta filmsamtal att ta del av.
Så har FromBeyond äntligen fått lägga vantarna på del tre i Tobias Petterson och Niklas Dahlmans bokserie med VHS-omslag. Det är snyggt, det är fult, och det är sanslöst.
Med nio kortfilmer på fem år kan man knappast säga att Cindy Stenberg på Uncanny Pictures legat på latsidan. FromBeyond fick en pratstund med den upptagna skräckfilmsskaparen om hennes senaste film Roots of Evil, och den kommande Pigeonhole.
Jag gillar inte begreppet ”so bad it’s good”. Ingenting kan bli bra på grund av hur dåligt det är. Däremot kan det bli bra på…
Att såhär 30 år senare vara lite skeptisk till en senkommen uppföljare är sunt, och förmodligen ett måste för att kunna uppskatta Nattevagten: Dæmoner går i arv (2023). Logiska luckor, bisarr dialog och andra konstigheter gör att det nog är bättre att se filmen som en ren slasher, eller varför…
Gillade man Poor Things så är Frankenhooker absolut en film att titta närmare på. I alla fall om man inte ser Lanthimos film som det ”feministiska mästerverk” som många vill göra den till.