Biblisk folk horror med filmårets mest otäcka två sekunder, men sammantaget en film som inte känns storskalig nog, och står sig slätt bredvid genrens klassiker.
Masters of the Universe är ett godkänt verk som hade kunnat vara bättre. Jag är dock övertygad om att barnet Roger Möller på 80-talet hade älskat denna film, något hans pappa också är.
Marino Girolami kommer aldrig jämföras med Ruggero Deodato och Lucio Fulci, men gore kan han i alla fall leverera! Studio S har också satt ihop en riktigt fin utgåva av Zombie Holocaust, som är generös med extramaterial.
Lee Cronin’s The Mummy är en film som spretar. I sina bästa stunder gör den ont att titta på, men hemfaller också åt att inte riktigt veta vilken film den vill vara.
Att detta är den enda skräckfilm som makarna Huyck/Katz gjort är förvånande. Det här är nämligen en lågbudgetfilm som känns lika elegant som en Hammerfilm och smutsigt elak som Night of the Living Dead eller Motorsågsmassakern.
Primate är en ganska förutsägbar historia, men apan Ben är minnesvärd, inte minst på grund av filmmakarnas val när det kommer till att gestalta honom, tycker FromBeyonds recensent.
Det här är videovåld när det var som värst på 80-talet – en misogyn, sleazig och tragisk berättelse. Men det är också en snyggt fotad och ljussatt giallo som håller dig på sträckbänken ända till finalen.
Giallo eller ej; Hatchet for the Honeymoon är en snygg och välregisserad skräckfilm. FromBeyond har tittat närmare på ytterligare en titel i Video Invest-serien.
Det är brittiskt, torrt och stundtals obehagligt. FromBeyond har tittat närmare på Studio S utgåva av Tukthuset / House of Whipcord, som en del av deras Video Invest-serie.
Det är en fröjd att sitta i biofåtöljen och följa detta spektakel av action, samhällssatir och tankeväckande teman, samtidigt som man känner en falsk trygghet i att ”det här är bara på film, eller hur?”