Scream 7 gör vad som förväntas av en Scream-rulle och ibland behövs inte mycket mer än så för att man ska trivas i biofåtöljen.
Mikael Hammarberg minns den plötsligt och tragiskt bortgånge Rob Reiner, vars filmografi skänkt många timmar av glädje.
Cains Många Ansikten är en åktur rakt ner i det tidiga 90-talet. Med en story som är precis lagom dum, är den som gjord för en mysig kväll med en filmisk filt svept runt dig.
Med mer fokus på det dolda i bakgrunden istället för jump scaresoch mer fokuserat manus hade betyget på Keeper blivit högre. Fin yta, men lite för grunda vatten.
Vit Volvo är en välgjord bok med en väldigt egen både känsla och look. Har du det minsta intresse av serier ska du omedelbart hasta iväg till närmsta ställe som saluför boken.
Det säger en del när en modern biopublik höll käften hela filmen och det enda ljud som hördes när eftertexterna började rulla var spridda snyftningar. Kan Bring Her Back vara årets skräckfilm?
The Ugly Stepsister kommer inte vara en film för alla, men det är inte omöjligt att den kommer hamna väldigt högt när jag sammanfattar året. En dos svart humor, en dos drama och en dos body horror sys ihop sömlöst i denna norska debutfilm från Emilie Blichfeldt.
Ett ogreppbart och febrigt obehag genomsyrar Exorcisten III. ”En helt otrolig skräckfilm”, enligt FromBeyonds skribent som tittat på nya bluray-utgåvan från Studio S.
Final Destinaion: Bloodlines är inte en fruktansvärd film, den är bara onödig och med det ganska tråkig. En film om att Döden flåsar massa människor i nacken och gör sig av med de samma på spektakulära sätt borde ju inte kunna bli en gäspning och återkommande sneglingar på klockan.
Det är idag lite sorgligt hur mycket skit Michael Powell fick för Peeping Tom. För detta är en film som definitivt både är välgjord och rejält före sin tid.