Som skräckrecensent får man se en hel del äcklande och rent av sjuka rullar. Men oavsett hur många tortyrscener jag ser, eller hur många maskerade seriemördare som går loss på oskyldiga offer, så kommer ”Tandläkaren 2” nog alltid stå ut som den film som påverkat mig starkast. Hur fånig intrigen…
Trots grava problem med trovärdigheten är ”Hunger” ändå en hyfsat underhållande film, som tar vara på en trängande och klaustrofobisk känsla.
Om Twixt är vad Francis Ford Coppola kan åstadkomma idag, är det dags för den gamle gubben att gå i pension och således göra världen en tjänst, då det är en på alla sätt och vis genomusel film.
När vi var små var det nog många av oss som hade en irrationell rädsla för att gå till tandläkaren, och även i vuxen ålder är det troligen många som fortfarande har en krypande aning om att det nog jobbar en och annan riktig sadist inom tandläkarkåren. Brian Yuznas ”Tandläkaren”…
Tyvärr når Inmurad inte upp till samma kvalitet som Mikael Strömbergs debutroman. Det här blir en lätt bortglömbar roman som vare sig engagerar eller skrämmer, vilket är de två absolut viktigaste ingredienserna i en skräckroman.
”Bordello of Bloods” snäva budget och framstressade release har satt sina tydliga spår på filmens kvalitet, men när dess explosiva klimax börjar bjuda på köttslamsor och benrester som flyger kors och tvärs över skärmen så är det svårt att inte bli tagen av filmens charm.
”The Guardian” lär nog inte gå till historien sida vid sida med ”The Exorcist”, men är man ute efter en stunds blodig underhållning fungerar den rätt bra. Trots tydliga skavanker är det ett kompetent hantverk som dras ner av ett bristfälligt manus där man hade kunnat göra betydligt mer av…
I ”No Reason” spelar det ingen roll hur ambitiös tortyr i stämningsfull belysning jag får se. Allt är så genomgående värdelöst att det aldrig hinner bli intressant över huvud taget.
Kalla ”Noregs Vapen” för en norsk All Star blackmetal-platta, eller ett kompisförstärkt Taake-projekt. Men trots några riktigt bra låtar så skulle jag gärna velat ha en lite längre spellängd och ett något mer fokuserat intryck. Skivans första fyra låtar är dock riktiga pulshöjare och bådar absolut gott inför framtida Taake-projekt.
Under 90-talet så följde många skräckfilmer formeln ”De tre B:na”: blod, bröst och bestar, och ”Demon Knight” är inte sen att anamma detta fullhjärtat.