Tales from the Crypt: Bordello of Blood (1996)

Bordello of Blood
Skräck/Komedi, USA, 1996
Distributör: Njuta Films
Regissör: Gilbert Adler
Medverkande: Erika Eleniak, Corey Feldman, Dennis Miller m.fl.
Längd: 87 minuter
Finns på svensk DVD sedan 2012-05-16

— — —

Efter succén med Demon Knight dröjde det inte länge innan ännu en Tales from the Crypt-film var under produktion. Med en ny regissör och ett nytt team manusförfattare hoppades man hinna krama ur det allra sista ur seriens popularitet under dess sista år, och målet var nog att ge serien en hejdundrandes avslutning. Tyvärr skulle Gilbert Adlers Bordollo of Blood bli något av ett ljummet farväl till den ikoniska skräckshowen.

Katherine, spelad av Erika Eleniak, jobbar för en kristen TV-show och skulle nog bäst kunna beskrivas som fromhet personifierad. Hennes bror Caleb å andra sidan är hennes raka motsats, en ohövlig drummel som inte tackar nej till livets mer syndfulla glädjeämnen. När så brodern en dag inte kommer hem från sin vanliga barrunda börjar Katherine misstänka att han råkat riktigt illa ut. Hon anlitar därför privatdetektiven Rafe Guttman, spelad av Dennis Miller, som snart finner att det inte bara är Caleb som försvunnit på sistone. Spåren leder honom till ett begravningshem, men som Rafe snart inser kan man inte alltid döma en bok efter dess omslag. Innanför begravningshemmets murkna väggar döljer sig nämligen en glamorös bordell! Men vad har stadens försvinnande att göra med bordellens vackra anställda? Och hur kommer det sig att de alla verkar ha ovanligt spetsiga hörntänder?

Man kan ju tycka att Feldman borde lärt sig av Lost Boys

Det skiljer endast ett år mellan Bordello of Blood och dess föregångare Demon Knight, och filmens tighta produktionstema har tyvärr satt sina tydliga spår på filmens kvalitet. Filmens handling känns stundtals papperstunn, och den är full av scener där handlingen inte riktigt hänger ihop. Medan Adlers film kanske aldrig skulle ha kunnat bli kallad mästerverk, så kunde den ändå kunna ha blivit avsevärt bättre med lite enkel polering. Ett annat problem är att filmens har en märkbart snävare budget än sin föregångare, något som går så långt att man till och med återanvänder del rekvisita från den första filmen. Dessa mer pressade förhållanden gör att filmen något ironiskt påminner mer om ett långt avsnitt av tv-serien än en riktig fullängsfilm. På pappret låter ju detta som guld och gröna skogar för fans av Tales from the Crypt, men drömbilden rasar snart samman när man inser att få av seriens avsnitt skulle överleva att dras ut till 90 minuters längd.

Vad man kan då säga om tre B:na som härskade under 90-talet, filmens blod, bröst och bestar? Blod och bröst är något som Bordello of Blood ser till att leverera rikliga mängder av. Inom filmens första femton minuter visas fler bara bröst än vad många andra skräckvåfflor gör under hela sin speltid, och som alla självrespekterande vampyrrullar så flödar blodet stundtals rätt friskt det med. Tyvärr är filmens bestar något av en besvikelse, framförallt jämfört med den superba Demon Knight. Under större delen av filmen sträcker sig vampyrsminket nämligen inte längre än till fastlimmade löständer och långa gummitungor.  Filmens inledning och slut bjuder dock på lite mer avancerade effekter som för sin tid är riktigt snygga. När filmens explosiva klimax sedan börjar bjuda på köttslamsor och benrester som flyger kors och tvärs över skärmen så är det svårt att inte bli tagen av filmens charm.

Rafe är kanske inte den mest konvetionelle vampyrjägaren vi sett på film

Tyvärr lyckas inte Gilbert Adler fånga seriens anda lika väl som Demon Knights Ernest R. Dickerson, och uppföljarens betydligt snävare budget och tidsram gör att det hela känns något billigt. Humorn är lite för enkel, och filmen spelar lite för mycket på de kopiösa mängderna blod och nakna bröst istället för att faktiskt berätta en historia. Men det sagt, så går det inte att sticka under stol med att Bordollo of Blood stundtals är ruskigt underhållande. Det är svårt att inte sitta med ett fånigt leende när vampyrer ska bekämpas med vattenpistoler eller när någon stackars sate blir hånglad till döds. Medan den kanske inte har så mycket att bjuda den som letar efter en lite mer robust skräckupplevelse, så passar den utmärkt för lata skräckfilmskvällar hemma i soffan med vännerna.

Betyg: 6.5 av 10

— — —

Johan Axell; Frombeyond-medarbetare

 

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*