Tales from the Crypt: Demon Knight (1995)

Tales from the Crypt: Demon Knight
Skräck/Komedi, 1995, USA
Distributör: Njuta Films
Regissör: Ernest R. Dickerson , Gilbert Adler
Medverkande: Billy Zane, William Sadler, Jada Pinkett Smith, Dick Miller m.fl.
Längd: 93 minuter
Finns på svensk DVD sedan 2012-05-16

— — —

Det var nog ingen som hade räknat med att Tales from the Crypt skulle bli en sådan succé som det blev när serien först började sändas 1989. Med kändisar som Michael J. Fox, Tom Hanks och Steve Buscemi både framför och bakom kameran fick serien snart ett kultfölje. Under seriens näst sista år fick Hollywood upp ögonen för den och slängde åt regissörerna Ernest R. Dickerson och Gilbert Adler en stor säck pengar och bad dem att göra en långfilm baserad på den gastkramande publikfavoriten. Resultatet var Demon Knight, en film som inte gjorde fansen besvikna.

Brayker är en man på flykt, ständigt jagad av en man endast känd som The Collector. Efter att ha lyckats villa bort sin förföljare söker Brayker skydd i ett ödsligt värdshus för natten. Det dröjer dock inte länge innan The Collector får upp vittringen igen, och snart befinner sig Brayker och hans nyfunna vänner från värdshuset under belägring. The Collector är nämligen inte så mänsklig som han ser ut, och med hjälp av en mindre armé av demoner är han fast besluten om att få tag på den mystiska nyckel Brayker försvarar med sitt liv som insats. Kommer den lilla skaran lyckas stå emot helvetets alla frestelser under den till synes evinnerliga natten, eller kommer mörkret till sist att segra?

När en tv-serie adapteras till långfilm är det oftast mer regel än undantag att slutprodukten blir rent katastrofal. Med den rent horribla Dark Shadows färskt i minnet är det kanske därför många som drar sig för att våga sig på en film som Demon Knight. Tack och lov visste Dickerson och Adler precis vad de sysslade med när de satte ihop sin skräckkomedi. Till skillnad från andra adaptioner verkar man nämligen ha förstått just hur man skulle använda den betydligt högre budgeten och det nya mediet.

Tack vare det längre formatet bjuder Demon Knight på en betydligt mer invecklad berättelse än vad som brukade erbjudas i tv-serien. Handlingen kan kanske knappast beskrivas som Shakesperiansk, men det går inte att förneka att det större utrymmet leder till betydligt djupare karaktärsutveckling än vad vi är vana vid att se från sådana här filmer. Regissörsduon låter dessutom karaktärerna ta god tid på sig att utvecklas, vilket gör att handlingen aldrig känns så framstressad som den gjorde i en del av seriens avsnitt.

Rollistan är tyvärr inte den starkaste, där framförallt valet av William Sadler som Brayker känns rätt tveksamt. Tack och lov väger den evige b-filmsstjärnan Billy Zane upp det hela med sin karismatiske och rent av charmiga demontolkning. Zane verkar ha accepterat sin karaktär fullt ut, och ser ut att ha otroligt kul i rollen vilket snabbt smittar av sig på publiken. Vare sig det är hans sliskiga raggförsök eller hans smått irriterade attityd mot Brayker så är det omöjligt att inte gilla karaktären. Men demonherren i all ära, det är ändå hans underhuggare som är filmens stora stjärnor.

Tack vare att man inte längre var tvungen att följa HBO’s strikta TV-regler tog man ut svängarna rejält i Demon Knight . Under 90-talet så följde många skräckfilmer en formel som vi kan kalla ”De tre B:na”: blod, bröst och bestar, och Demon Knight var inte sen att anamma detta. Zanes demoniska lakejer ser fantastiska ut för att vara hämtade ur en 90-talsvåffla, och när sedan husets gäster  börjar bli besatta är det svårt att inte bli riktigt imponerad. De förvridna och förstörda kropparna för tankarna till Hellraiser och John Carpenters: The Thing, men lyckas ändå samtidigt behålla glimten i ögat som Tales from the Crypt-fans kommit att förvänta sig.

De andra två B:na då? Demon Knight bjuder på, utöver sin beskärda del av bröst,  en veritabel uppsjö av blod och gore. Den når förvisso aldrig riktigt samma nivå som dagens splatterkomedier, men med sönderslagna huvuden, sönderskjutna ögon och avslitna kroppsdelar står Demon Knight sannerligen ut bland sina kontemporära motsvarigheter.

Behövde Demon Knight verkligen vara en Tales from the Crypt-film? Självfallet inte. Filmen saknar mycket av den stämning som serien gjorde sig känd på, och den alltid lika morbida sluttwisten fans kommit att förvänta sig finns ingenstans att finna. Men hur man än vrider och vänder på det, så går det inte att förneka att Demon Knight bjuder på ruskigt bra popcornskräck. Med spydiga onliners, snygga monstereffekter och hinkvis med blod så är det svårt att inte älska denna 90-talspärla.

 

Betyg: 8.5 av 10

— — —

Johan Axell; Frombeyond-medarbetare

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*