Hunger (2009)

Hunger
Skräck, USA, 2009
Distributör: Njuta Films
Regissör: Steven Hentges
Medverkande: Linden Ashby, Joe Egender, Lori Heuring, Laura Albyn m. fl.
Längd: 101 minuter
Finns på svensk DVD sedan 2012-06-20

— — —

Fem för varandra obekanta personer vaknar upp i ett litet mörkt rum, utan att veta hur det kom dit. De kan inte ta sig ut, och snart inser de att de är fångar i någons ondskefulla experiment, där de oundvikligen kommer utsättas för stora fysiska och psykologiska trauman. Låter det bekant?

1961 sändes ett avsnitt av The Twilight Zone vid namn Five Characters in Search of an Exit. I avsnittet vaknar fem färgstarka karaktärer (en militär, en ballerina, en clown, en luffare och en säckpipeblåsare) upp i en slät cylinder. Enda utgången är ett hål i taket, som är alldeles för högt upp för att kunna nås. Karaktärerna saknar minne och har ingen aning om hur de har hamnat där, och de spekulerar kring sin situation samtidigt som de försöker ta sig därifrån. Spoilervarning: I sann Twilight Zone-anda avslöjar avsnittets twist att karaktärerna egentligen är dockor i en insamlingstunna för leksaker till fattiga barn. De här avsnittet ska ha varit en inspiration för sci-fi-skräckfilmen Cube från 1997, där sex karaktärer vaknar upp i en bisarr labyrinth av likadana kubformade rum. Här introduceras några nya element som kommer att återkomma i fler filmer: fysiskt terror (här i form av intrikata fällor) samt slitningar och paranoia inom gruppen.

Konceptet återkom sedan inte förrän i Saw (2003), som i sin tur var katalysator för en hel våg filmer med liknande upplägg under andra halvan av 00-talet. Ett par exempel är House of 9 (2005), White Panic (2005), Unknown (2006), Captivity (2007), Fermat’s Room (2007), Nine Dead (2010) och så filmen jag sett nu: Hunger.

I Hunger vaknar fem personer upp i en mörk källare/grotta. De känner inte varandra, och har inget minne av hur de hamnat där. Enda vägen ut är en lucka högt upp i taket, som de inte kan nå. I grottan finns också fyra tunnor med vatten, en klocka som räknar ner (dag för dag), samt en skalpell. Karaktärerna inser fort att de är subjekt i ett experiment för att se hur lång tid det tar innan de tvingas till kannibalism.

Snabbt från tittaren veta att de är övervakade av en mystiskt person, som sitter och och skriver ner anteckningar och följer utvecklingen i grottan. Dagarna går, och de fem blir allt hungrigare…

Den här mystiske mannen håller ett ständigt vakande öga på de fem stackarna i grottan

Att upplägget har gjorts förut behöver inte alls betyda att filmen måste vara ooriginell eller förutsägbar. Tvärtom kan strikta konventioner fungera som versmått. Definierade, förutbestämda former för en berättelse hjälper tittaren/läsaren/lyssnaren att förstå sammanhanget utan att behöva börja om från noll varje gång, och istället kan upphovsmakaren sträva efter materialets perfektion.

Är Hunger vakna-upp-i-ett-rum-skräckens när den är som bäst? Nej.

Filmens handling är fylld med så mycket hål att den verkar angripen av svårartad karies. När tonen i en film är så pass seriös som i den här filmen är det viktigt att tittaren sugs in i filmen, köper upplägget och inte påminns om att det är just en film hen ser på. I Hunger attackeras man ständigt av ologiska hål som man inte inte kan bortse från hur gärna man än vill. Varför finns det ljus även fast det emellanåt saknas ljuskällor? Var sitter övervakarens kameror och varför upptäcker inte offren dem? Varför växer inte skägget på de manliga karaktärerna? Varför försöker de inte samarbeta för att klättra upp till luckan i taket? Varför utvecklas inte karaktärernas gemensamma nämnare (spoilervarning: vi får veta att tre av karaktärerna är mördare)? Varför ser karaktärerna enbart lite bakis ut efter 30 dagar utan mat i en jordig grotta?

Såhär illa tilltygad kan man se ut efter 25 dagar utan mat

Detta är bara ett litet axplock av de konstanta dumheter som radas upp i filmen. Det är synd, då upplägget skulle kunna vara intressant, skådespeleriet är stabilt och tonen mörk och allvarlig. Filmen sträcker sig över en månad, men man får inte alls känslan av att så lång tid förlöper. Det känns snarare som ett dygn ungefär, och då känns lite väl glupskt att börja äta upp sina medmänniskor. Att grottan de befinner sig i ser ut att vara gjord av papier-maché bidrar inte direkt med trovärdighet. Inte heller bjuds det riktigt på vare sig den psykologiska eller grafiska terror man kan hoppas på. Det tunna manuset gör några tafatta försök till fördjupad psykologi, men karaktärerna är i slutändan enbart klichéartade mallar som ställts mot varandra. Och vad gäller grafiskt våld är det knappast någon Cannibal Holocaust vi har att göra med, även det faktiskt flyter en del blod.

Tempot i filmen är högt (vilket i och för sig motverkar filmens trovärdighet), och det blir aldrig särskilt tråkigt. Trots grava problem med trovärdigheten är det en hyfsat underhållande film, som ändå tar vara på en viss trängande klaustrofobisk känsla. Även fotot är klart kompetent, och filmen ser snygg och proffsig ut. Men både den cyniska råhet och den sluttwist man förväntar sig i den här typen av film uteblir, och när sluttexten rullar har jag redan börjat glömma filmen. Hunger är en-i-mängden-skräck som ingen kommer komma ihåg om några år.

Betyg: 3.5/10

— — —

Alexander Kassberg; Frombeyond-medarbetare

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*