Amityville II (1982) är inte en felfri film, men dess mörka tematik, tabubrytande inslag och mångfacetterade karaktärer gör den till något av ett bristfälligt mästerverk som vore alltför kontroversiell för att göras idag, över 40 år senare.
Longlegs bjuder på utmärkta skådespelarinsatser och fantastiska bildkompositioner, men fungerar inte hela vägen manusmässigt.
Possession är en film som, jag upprepar ordet igen, känns. Den är inte alltid särskilt inbjudande, är ganska lång och rör sig inte särskilt snabbt framåt. Allt detta blir dock obetydliga detaljer i kontrast till hur mycket filmen har att erbjuda. Jag kan inte säga att jag förstår allt som…
Alien: Romulus är Alien-filmen som alla fans kommer att älska. Du kommer inte att få se något nytt, det är helt enkelt en väldigt bra Alien-film som förhoppningsvis kommer leda filmserien in på rätt spår igen efter några bottennapp.
Så till den stora frågan – lyckas West att knyta ihop sin trilogi? Definitivt. Intressant nog låter han MaXXXine vara lika mycket sin egen film som Pearl skilde sig från X. Samtidigt löper en röd tråd genom de tre filmerna, som trots sina respektive karaktäristiska drag både fungerar bra på…
Studio S har nyligen släppt Frank Henenlotters Basket Case-trilogi på svensk Blu-ray. FromBeyond har kollat in hur dessa tre klassiker står sig idag.
Trap är en sevärd film, den är crispy och jag lyckades inte riktigt räkna ut hur den skulle sluta – vilket får ses som en bonuspoäng när det kommer till en Shyamalan-film.
Djävulens blodsband är en bra film som utöver det jag redan tagit upp även bjuder på kapabla skådespelare som trivs i sina roller, tydliga giallovibbar från både Dario Argento och Mario Bavas verk samt ett och annat stänk av härligt rött blod som ser ut att ha importerats från Hammer…
Det är alltid skönt att se en film som litar på sig själv och sin story, som pendlar sömlöst mellan ost och allvar, utan att det blir varken pajas eller pretto. En film som ser väldigt bra ut och har bra skådespelare som gör manuset helt rättvisa. Efter att ha…
Det uppskattas av säkra källor att den från och med sitt släpp på hyrvideo och fram till 1985 setts av över 2 miljoner människor. Man kan undra vad tittarna hemma i vardagsrummen tyckte. Filmen är okej, kanske inte hypen men åtminstone sevärd, och Roger Moore och Stacy Keach är emellanåt…