Sankta Lucia är i det stora hela en rätt lyckad slasherfilm. Den har den ytterst goda smaken att nöja sig med att vara 72 minuter lång, använder praktiska effekter och lägger inte för mycket fokus på onödigheter.
Terrifier 3 är både välgjord och rolig, och en del gorescener framkallar obehag även hos FromBeyonds recensent. Har Damien Leone äntligen lyckats?
Det finns en skylt man passerar när man rullar ut från stan på vilket det står: ”Du lämnar nu Jerusalem’s Lot. En trevlig liten stad. Välkommen åter!” För min del räcker det med ett besök.
Som dokumentär och tidsdokument är ÖS väldigt bra och den kommer nog öppna ögonen på vissa tittare inför den här ganska smala subgenren, och det finns så mycket att upptäcka. Har du minsta intresse för subkulturer och musik så se ÖS när du får chansen.
Fargeats syntes av våldsam genrefilm och feminism fungerade bättre i Revenge än i The Substance, som tyngs ner av övertydlighet och en final som faller platt trots rejält med gore.
Speak No Evil överraskar och visar sig vara en remake värd att lägga sin tid på, även om den aldrig är i närheten av originalets höjder.
Självmedvetna nickar åt Blair Witch Project och Cannibal Holocaust kan inte dölja hur fantasilös Äkta skräck är. Mest skrämmande är skildringen av en narcissistisk onlinekultur.
Amityville II (1982) är inte en felfri film, men dess mörka tematik, tabubrytande inslag och mångfacetterade karaktärer gör den till något av ett bristfälligt mästerverk som vore alltför kontroversiell för att göras idag, över 40 år senare.
Longlegs bjuder på utmärkta skådespelarinsatser och fantastiska bildkompositioner, men fungerar inte hela vägen manusmässigt.
Possession är en film som, jag upprepar ordet igen, känns. Den är inte alltid särskilt inbjudande, är ganska lång och rör sig inte särskilt snabbt framåt. Allt detta blir dock obetydliga detaljer i kontrast till hur mycket filmen har att erbjuda. Jag kan inte säga att jag förstår allt som…