Zero Tolerance
Action, Thailand, 2015
Distributör: Njutafilms
Regi: Wych Kaosayananda
Medverkande: Dustin Nguyen, Scott Adkins, Gary Daniels
Längd: 90 minuter
— — —
En ung kvinna som hittas mördad i ett vattendrag visar sig vara dottern till den gamla paramilitära hårdingen Johnny (Dustin Nguyen). Tillsammans med sin gamla vän Peter (Sahajak Boonthanakit) ger sig Johnny ut i Thailands undre värld för att ta reda på vem dotterns mördare är och passar samtidigt på att rensa gatorna från hallickar och drogkarteller …
Thailändska regissören Wych Kaosayananda flög i början av 2000-talet över till Hollywood, kapade ner sitt namn till aliaset ”Kaos” och regisserade actionrökaren Ballistic: Ecks vs. Sever (2002), en film så usel att den inte lyckades kamma åt sig ett enda positivt omdöme på Rotten Tomatoes (en slags amerikansk variant till svenska kritiker.se). Följaktligen tog Kaosayananda en längre tids uppehåll från arbetet som regissör men bestämde sig 2012 för att göra comeback, ett beslut som ingen torde vara glad över ty välsignad med någon särskild talang kan man inte påstå att denna filmarbetare är.
Historien bakom Zero Tolerance är en migränframkallande sådan. Från början hette filmen Angels och skildrande en liknande historia, men då delade huvudrollshavaren Dustin Nguyen filmduken med veteranen Gary Daniels. Filmen lades på hyllan och marinerades i några år innan Kaosayananda sedan fick för sig att skriva ett nytt sidospår i handlingen och lägga till Scott Adkins i rollistan. Sagt och gjort, nya scener spelades in, Gary Daniels roll mer än halverades och filmen redigerades om till Zero Tolerance.
Kanske slängde Kaosayananda ett getöga på Universal Soldier: Day of Reckoning (2012) eller Ninja: Shadow of a Tear (2013) och såg möjligheterna att få sig ett större namn att pränta på affischerna, men dessvärre vet han inte alls hur man ska ta till vara på Scott Adkins talang. En av branschens grymmaste kampsportare reduceras till en trist och tam bisittare som inget har att göra mer än att rulla tummarna. De få actionsekvenser som Adkins deltar i är slarviga och fantasilösa, både när det gäller koreografi och redigering, och frontar slagsmål som britten förmodligen kan genomföra i sömnen.
Än värre är att Kaosayanandas efterhandskonstruktion av filmen inte alls fungerar. Narrativet spretar åt alla möjliga håll och kämpar med att överhuvudtaget få igång en framåtrörelse. Slutresultatet framstår som splittrat och filmens många olika scener känns mer som separata berättelser. Någon tydlig nemesis eller antagonistisk kraft finns inte närvarande och det i sin tur gör att det hela saknar mål och riktning. Lägg där till en hel famn med logiska luckor och en sexscen som ser ut att vara hämtad ur en sunkig p-rulle och du har plötsligt en gigantisk kalkon i dina händer.
Kalkoner kan vara fantastisk underhållande, det bevisar inte minst Samurai Cop(1991), men Zero Tolerance sällar sig tyvärr inte till den kategorin. Istället möts åskådaren av en film som inte kan beskrivas som något annat än en plåga. Ganska snart blir man både rastlös och uttråkad och filmens korta längd om 90 minuter känns plötsligt lika lång som om man gett sig på Peter Jacksons alla filmer i The Lord of the Rings (2001-2003) respektive The Hobbit (2012-2014) samtidigt; det tar liksom aldrig slut.
Lägg hellre din dyrbara tid på att återbesöka någon gammal action-favorit eller spara dig till något bättre. Den här soppan klarar man sig gott utan.
Betyg: 2 av 10
— — —
Sandra Wallin