I den brittiska skräckfilmen ”F” terroriseras ett gäng lärare och skolpersonal av en bunt sadistiska och onda huvförsedda ungdomar som brutalt mördar sina offer. En intensiv, spännande och relativt enkel film som troligen inte kommer få någon att vilja jobba med ungdomar.
Det tidiga amerikanska 1970-talet är en utmärkt filmperiod att utforska om man gillar mörka och pessimistiska framtidsvisioner. ”Westworld” kanske inte är lika dyster som ”The Omega Man”, ”Silent Running” eller ”Soylent Green”, men jäklar vilken bra film det är.
Den brittiska zombiefilmen ”London Zombie Epidemic – Devil’s Playground” skildrar ett zombieutbrott i London, som är ett resultat efter ett misslyckat medicinskt experiment. Tyvärr lyckas inte filmen tillföra något till den redan rätt urvattnade zombiegenren.
Även om ”Sanctum” kunde ha hanterats bättre, så är det en imponerande regidebut av Alister Grierson. Det är nog inte bara jag som kommer att hålla mig borta från underjordiska grottor efter att ha sett filmen.
I Christopher Smith’s skräckis ”Black Death” får vi följa en anhang som letar elaka häxor i ett pestsmittat England. Trots att upplägget i princip är det bästa möjliga tappar filmen någonstans längs vägen och blir i slutändan en rätt icke-minnesvärd film.
Som så många andra post-Jaws-djurskräckisar så är ”Grizzly” ett rent plagiat. Men detta behöver ju inte vara något negativt.
Jag förstår att vissa svenskar kan bli en smula provocerade när de ser en film som ”Sweden, Heaven and Hell”. Men har du lite självironi så är denna nidbild i dokumentärform också bland det absolut roligaste du kan hitta. Sällan har nog uttrycket göra en höna av en fjäder passat…
Från början avfärdade jag ”Samurai Avenger: The Blind Wolf” som ännu en tokig japansk splatterkomedi. Så är inte fallet. Jag skulle snarare säga att det är en humorfylld hyllning till klassisk japansk samurajfilm och italiensk spagettiwestern.
I den svenska Lovecraft-skräckisen ”Fyren” åker en ung man ut till en fyr, där mystiska saker snart börjar hända. En lågbudgetfilm som lyckas väl med det mesta trots sin skrala budget.
Att Bernard Rose en gång i tiden regisserade den mycket obehagliga kultklassikern ”Candyman” (1992) är svårt att tro efter att ha suttit genom ”Snuff-Movie” (2005). Regissören som skrämde livet ur folk med filmen som gjorde Tony Todd (med sin skrämmande personifiering av legenden Candyman) till ett hushållsnamn hos skräckfans, har…