Meny Stäng

The Living Dead at Manchester Morgue (1974)

The Living Dead at Manchester Morgue (alternativa titlar: Let Sleeping Corpses Lie, Breakfast at the Manchester Morgue, Don’t Open the Window)

Skräck, Spanien/Italien, 1974

Regi: Jorge Grau

Manus: Sandro Continenza, Marcello Coscia

Medverkande: Ray Lovelock, Christine Galbo, Arthur Kennedy mfl.

Distributör: Blue Underground

Längd: 93 minuter

Finns på amerikansk import blu-ray och dvd

— — —

Efter att George A. Romero gjort succé med sitt zombieepos Dawn of the Dead (1978) följde en våg av zombiefilmer, där Italien var en av nyckelspelarna. Givetvis innebar detta en del efterapningar och filmer inspirerade av Romeros film, av skiftande kvalitet. Redan fyra år innan gjorde dock spanjoren Jorge Grau en zombiefilm, där de levande döda i mångt och mycket påminner om hur de skulle komma att se ut under 80-talet.

I The Living Dead at Manchester Morgue (1974), eller vilken titel man nu vill använda, börjar de levande döda att resa sig ur sina gravar, efter att radioaktiv strålning sänts ut av en maskin designad för att ha ihjäl insekter. Mitt i detta befinner sig George (Ray Lovelock) och Edna (Christine Galbo), vars vägar korsas efter en mindre olycka. Tillsammans kämpar de på den engelska landsbygden mot en långsamt växande skara odöda, och det blir inte lättare av att den cyniske polischefen inte tror ett ord av vad de säger, och misstänker dom för att ligga bakom de besinningslösa dåden.

Med tanke på vilken monumental betydelse Romero haft för zombiefilmen blir denna film än mer intressant eftersom den kom innan Dawn of the Dead gjorde braksuccé världen över. Lyckligtvis är den mycket mer än bara en intressant film på grund av detta, den är först och främst en smått fantastisk zombiefilm som känns unik och fräsch, trots att den snart har fyrtio år på nacken. Utan att på något sätt kännas som en kopia av någon annan film lyckas den ytterst väl med sitt syfte att skrämma tittaren och framställa de odöda som verkligt hotfulla figurer. Den engelska landsbygd som får utgöra miljö fungerar utmärkt, det blir en fascinerande kontrast när de odöda våldsamt tar sig fram i det annars stillsamma och vackra landskapet.

Eftersom att filmen utspelar sig i en relativt avlägsen miljö, rör det sig aldrig om en värst stor mängd zombier, men de som väl förekommer är mer än nog för att räcka till flera zombiefilmer. Likt den typiska filmzombien är de ute efter människokött, och den som blir biten förvandlas själv så småningom till en av de odöda, så långt stämmer allt överens med hur vi är vana att se zombien. I den här filmen kan de dock sprida smittan själva genom någon slags rit, där de smetar in en nyligen avliden med människoblod, vilket lever till att den avlidne reser sig och börjar hungra efter människokött. Detta är både ett intressant och skräckinjagande drag hos de odöda i The Living Dead at Manchester Morgue, som definitivt tillhör de otäckaste zombier som fångats på film. De ljud som de ger ifrån sig är obehagliga och har en ännu starkare känsla av hopplöshet än vad det vanliga zombiestönandet brukar ha. När zombierna rör sig mot filmens karaktärer skapas ofta en stark känsla av panik, inte mindre av att karaktärerna ofta befinner sig i minst sagt trängda situationer, och det blir genuint otäckt att skåda.

Tyvärr har den här filmen varit för lätt att missa när det kommer till att uppmärksamma zombiefilm. Den tillhör toppskiktet inom området och erbjuder betydligt otäckare zombier än vad som brukar vara vanligt. Stämningsmässigt kommer få filmer upp i samma klass som The Living Dead at Manchester Morgue, som präglas av en kuslig och odesmättad atmosfär som inte släpper greppet om tittaren förrän eftertexterna börjar rulla. Är man ute efter en blodig historia så kan man även på den punkten få sitt lystmäte här, även om det aldrig når upp till samma våldsamma nivå som t.ex. Lucio Fulcis zombiefilmer, men det är det ju å andra sidan väldigt få filmer som gör. Det här är en alltför förbisedd zombiepärla som borde glädja alla som uppskattar skräckfilm överhuvudtaget, då den faktiskt lyckas med att skrämmas. Sällan har de levande döda varit så otäcka som de är här, de borde döda alla männniskors eventuella önskedrömmar om att en zombieepidemi ska bryta ut.

Betyg: 8,5 av 10

– – –

David Larsson; From Beyond-redaktör

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *