Mad Dog Killer, aka Beast With a Gun, aka La belva col mitra.
Action/Italien/1977
Distributör: Blue Underground
Regi: Sergio Grieco
Skådespelare: Helmut Berger, Richard Harrison, Marisa Mell m.fl.
Längd: 95 min
Finns på regionsfri USA-import från 2008
— — —
Sergio Grieco är bland lite annat smått och gott regissören bakom nunspoitationsleazerullen The Sinful Nuns of Saint Valentine (1974). Men som det ofta var med italienska filmskapare så var han snarare lojal till fenomenet genrefilm än till någon speciell genre. Grieco kunde alltså utan problem pressa ur sig det som låg på tapeten och se till att pengarna rullade in. 1977 kom Mad Dog Killer, en film som kanske är mer internationellt känd under titeln Beast With a Gun. Här handlar det om stenhård eurocrime med en totalt rabiat brottsling i huvudfokus.
Blue Underground säljer på fodralet in Mad Dog KIller som någon form av högoktanig actionhistoria alla Castellari. Detta är inte helt rättvist varken mot filmen eller mot den köpare som plockar med sig filmen hem. Visst rör det sig om en hårdkokt snutfilm men har faktiskt ganska sparsmakat med action. Istället bygger filmen en successivt ökande spänning då filmens kriminella orosmoln Nanni Vitali blir allt mer desperat i sin flykt undan rättvisan. En roll som spelas mad fanatisk inlevelse av Helmut Berger (Salong Kitty, Battle Force och Godfather, part 3).
Till att börja med får vi se hur Vitali tillsammans med några brottsbröder bryter sig ut ur det fängelse där han sitter inspärrad. Med poliskommissarie Giulio Santini (Richard Harrison) hack i häl åker Vitali sedan raka vägen till den tjallare som fick honom bakom lyckta dörrar till att börja med. Den stackars stolsduvan ligger naturligtvis rejält illa till, men Vitali får även upp ögonen för mannens vackra fästmö Giuliana (Marisa Mell). Hennes far jobbar oturligt nog som vakt på en fabrik och med Giuliana som gisslan så föds en plan att råna fabriken. Men den hårda snuten Giulio Santini är som sagt hack i häl och fast besluten att stoppa Vitali.
Egentligen så skiljer sig inte Mad Dog Killer sig speciellt mycket från andra ”poliziotteschi” från perioden. Filmen är formstöpt och förmodligen frampressad i rasande hastighet, men det finns ändå vissa element som får den att skick ut en smula. Till en börja med så är det Helmut Berger som är klockren som den kriminella vettvillingen Nanni Vitali. Han våldtar och stoltserar med sina mord utan att visa en gnutta ånger. Vitali är verkligen en galen hund som helt klart behöver spärras in eller avlivas. Att Berger dessutom är (eller åtminstone var) en riktigt stilig karl med rejäl glimt i sina blå ögon och vackert leende gör rollgestaltningen ännu mer obehaglig. Det är helt klart Berger som är filmens stjärna och det är porträtteringen av den förbrytare Nanni Vitali som står i centrum. Richard Harrison, som man kanske känner igen från Godfrey Hos Ninja-rullar, sköter sig men bleknar i jämförelse. Samma sak gäller Melissa Mell (Danger: Diabolik) som helt klart mest agerar kuttersmycke. Det är absolut Helmut Bergers film, inget snack om saken.
Även vissa tekniska aspekter får filmen att bita sig kvar. Actionscenerna är förvisso ganska mediokra, men det finns även några helt filmtekniskt geniala sekvenser i filmen som får mig att gång på gång trycka på rewind-knappen. Grieco låter exempelvis vid ett tillfälle Umberto Sailas medryckande sondtrack ta över ljudbilden helt när två poliser långsamt närmar sig Nanni Vitalis bil i korsklippt slow motion. Spänningen dallrar i luften och när vapnen tillslut kommer fram känns det nästan som en befrielse. Musiken i filmen är förövrigt helt makalöst komponerad i sin enkla men effektiva utformning. Det kommer naturligtvis inte som någon chock att en italiensk film från 1970-talet har ett starkt soundtrack, men Sailas ”thememusic” till Mad Dog Killer är så löjligt bra att man nästan inte kan låta bli att resa sig upp och börja dansa när slingan kommer igång. Umberto Sailas musik, vissa riktigt snygga scener, men i synnerhet Helmut Berger gör med andra ord Sergio Griecos ”Mad Dog Killer” till något klart sevärt.
Betyg: 6 av 10
— — —
Kristoffer Pettersson: FromBeyond-redaktör