Lovely Molly
Skräck, USA, 2011
Distributör: Njuta Films
Regissör: Eduardo Sánchez
Medverkande: Alexandra Holden, Johnny Lewis, Gretchen Lodge m.fl.
Längd: 99 minuter
Finns på svensk DVD från 2013-04-30
— — —
När Molly, spelad av Gretchen Lodge, återvänder till huset hon växte upp i, är det inte utan en viss känsla av obehag. När hennes lastbilsförare till make dessutom tvingas ut på det ena jobbpasset efter den andra lämnas Molly ensam kvar i huset med endast skuggorna och barndomens hemska minnen som sällskap. Men är hon verkligen ensam? Eller spelar kanske hennes paranoia henne ett spratt? Mystiska ljud av hovar och en vidrig stank verkar nämligen förfölja henne genom det knarrande huset, och det står snart klart för henne att vissa saker inte går att förtränga för evigt. På vanvettets rand tvingas Molly gör upp med sitt förflutna – öga mot öga!
Att använda sig av en opålitlig huvudperson har länge varit ett knep för mången regissör för att skapa unika och betydligt mer intrikata historier än vad som annars vore möjligt. Att inte kunna lita på om det man får se faktiskt händer, eller om allting är sprunget ur en becksvart psykos som sakta men säkert börjar blottas gör att publiken ständigt sitter som på nålar. Det finns bara en hållhake egentligen. En berättelse med en så stark och komplicerad karaktär måste ha en skådespelare som också kan leverera den prestation som krävs. Det kanske mest kända exemplet på hur en sådan här berättelse ska skötas är Stanley Kubricks legendariska tolkning av The Shining, där Jack Nicholssons skådespelarporträtt fortfararande skickar kalla kårar längs ryggraden på skräckälskare världen över. Medan många andra försökt att tävla om The Shinings plats på toppen när det gäller porträtt av oberäkneliga karaktärer, som till exempel nyutgivna The Jersey Devil, så är nog frågan om inte Lovely Molly är den film som hittills kommit närmast platsen. Relativt okända Gretchen Lodge gör nämligen vad som troligtvis kommer att stå ut som hennes karriärs starkaste prestation. Med en obehaglig lätthet sjunker hon in i ett nästan helt nollställt läge, som utan förvarning kan gå över till blind ilska. Men det blir aldrig överdrivet, och man finner sig oftast mer orolig över henne, än skrämd. Istället för att satsa fullt ut på skrämseleffekter, blod och monster spelar nämligen Lovely Molly på en av våra mest primala rädslor – att tappa kontrollen.
Utöver Lodges stundtals rent briljanta skådespeleri så använder man sig även ett något ostrukturerat narrativ för att underminera hennes karaktärs psykiska välmående. Filmen avbryts med ojämna intervaller av klipp filmade med en handkamera där Molly utforskar huset och dess omgivning. Till en början verkar dessa klipp vara helt meningslösa för filmen som helhet, men allt eftersom börjar en obehaglig känsla av osäkerhet växa fram. Vad håller egentligen Molly på med? Varför är hon så fixerad vid att filma människorna i huset bredvid? Vad katten leder allt upp till? Man har skött det här så bra att man faktiskt aldrig förstår just vad som försiggår förrän det redan är för sent. Likt Mollys kamp med sitt vansinne verkar filmen nästan tappa kontrollen över sin narrativa struktur allteftersom historien utvecklas.
En film utan starka karaktärer faller oftast pladask, hur bra skriven dess handling än må vara. För vad är det egentligen som skrämmer oss när vi kryper ner i soffan framför en riktigt bra skräckfilm? Vissa kanske menar att det är blodet och våldet som jagar upp publiken, men det är nog en lite väl vag förenkling. Den riktiga rädslan uppstår när vi börjar identifiera oss med karaktärerna på skärmen, och undermedvetet sätter oss själva i deras sits. Och medan Lodges oundvikliga sammanbrott förvisso står ut som filmens absoluta höjdpunkt, så hade nog effekten aldrig varit så kraftfull om det inte varit för att karaktärerna runt henne redan fått oss känna oss så bekväma i deras lättigenkända vardag. Molly och hennes make Tim, spelad av Johnny Lewis, har nämligen helt vanliga jobb, de kämpar med sin ekonomi och sitt förhållande och de möter livet med precis samma villkor som du och jag. När de hör ett plötsligt ljud mitt i natten förvandlas de inte till några morska actionhjältar som själva springer ner och undersöker, utan barrikaderar sig i sitt sovrum i väntan på polisen. De gör inte heller de klassiska misstagen som att leka anden i glaset eller rota bland gamla indianreliker i sitt nya hus. Faktumet att de är så pass vardagligt grå och själva inte gör något för att söka upp ondskan gör att upplevelsen är så mycket enklare att identifiera sig med, och därav så otroligt mycket starkare.
Lovely Molly lyckas med sin relativt blyga budget att göra det som så många andra filmer misslyckas med – att göra sin publik genuint illa till mods. Detta kommer dock på en viss bekostnad av filmens skräckfaktor, då filmen aldrig lyckas bli rent av skrämmande. Men tack vare dess genomtänkta symbolik, snygg misc-en-scene och välskrivna karaktärer så är det ändå ett byte man lätt kan acceptera. Medan den kanske inte kommer hålla dig vaken om nätterna, så lämnar den ändå sin publik med en riktigt ruggig känsla och en klump av obehag i magen som sent ska lämna dem.
Betyg: 8,5 av 10
— — —
Johan Axell; Frombeyond-redaktör