Gillar du Bone Thugs-N-Harmonys mörkare spår, eller bara är spyless på den kristna kyrkans dubbelmoral så är Brothaz Grimms ”Blasphemy at its Best” helt klart något för dig.
Japanska ”Alien vs. Ninja” fyller helt klart sin funktion som tillfällig underhållning för den som gillar att gapskratta åt det överdrivna och bisarra.
”Reykjavik Whale Watching Massacre ”grundidé är egentligen riktigt bra. Vi vet ju alla att Island håller på att gå i konkurs och varför skulle inte arbetslöshet och misär kunna vrida till skallen lite extra på redan störda individer? Ändå lyckas filmen haverera rejält och bli ett riktigt valfiasko.
”Sinners and Saints” är definitivt en film för dig som gillar stenhård ”direkt till video action” men börjar tycka att Steven Seagal, Jean-Claude van Damme och Dolph Lundgren börjar bli lite väl till åren. Det är bara att ta av sig hatten inför filmens snyggt koreograferade action och skonigslösa förhållningssätt.…
På ”Coathanga Strangla” tar Sacramento horrorcore-veteranen Brotha Lynch Hung vid där han slutade på fjolårets ”Dinner and a Movie”. Över illavarslande pianoslingor och skräckfilmsdoftande samplingar levereras skickligt utformade anekdoter rörande kannibalism, dubblande paranoia och överlagda styckmord.
Hur fungerar en person som går igång på att ta livet av andra människor? Och hur kan de till vardags framstå så alldagliga när de på sin fritid styckar upp folk på löpande band? Filmen ”Tony – en seriemördare i London” kanske inte ger några direkta svar på dessa frågor,…
Här är den spektakulära berättelsen om No Limit Film. Ett bolag som man skulle kunna säga producerade ”neo-blaxpliotation”
I ”Hanger” har Ryan Nicholson tigit i från tårna och pressat in allt från stomisex till tampong-te och tvångsabort med stålklädhängare. Osmakligt är naturligtvis bara förnamnet.
”Welcome to the Jungle” kommer inte i närheten av att vara lika genuint skitig och obehaglig som de gamla italienska förebilderna, men regissören Jonathan Hensleigh ska ändå ha en rejäl eloge för att våga lyfta fram denna bespottade genre i modern tid.
Såhär stolt över att vara svensk har jag nog inte blivit sedan jag såg Dolph Lundgren i ”The Punisher” (1989) för första gången.