Hell of the Living Dead (1980)

Hell of the Living Dead
Aka: Virus: Inferno dei morti viventi (italiensk titel), Zombie Creeping Flesh (Uk titel)
Zombieskräck, Italien, 1980
Distributör: Njuta Films
Regi:  Bruno Mattei, Claudio Fragasso
Skådespelare: Margit Evelyn Newton m.fl.
Finns på svensk dvd från 2010-09-29

— — —

Jag tänker inte inleda denna recension med att diskutera Bruno Matteis kvalitéer eller tillkortakommanden som filmskapare. En sådan diskussion är det lika bra man hoppar över när man ska närma sig en Matteifilm. Det räcker med att konstatera att denna italienska exploitationkung inte verkade vara det minsta orolig för att ta provocerande risker samt att han, som amerikanerna säger, var en rackare på att göra en dollar av 15 cent. Mattei hade också en uppsjö av alias. Vincent Dawn är det namn som kan läsas i förtexterna till Hell of the Living Dead.

En kemikaliefabrik på Nya Guinea går åt helsike och en smitta börjar snabbt spridas. De som drabbas verkar avlida för att kort sekund senare kvickna till liv igen, men nu med en tillsynes orubblig blodtörst. Till platsen skickas ett team av fyra tungt beväpnade kepsprydda commandotuffingar. Snart stöter de ihop med journalisten Lia (Margit Evelyn Newton) och hennes fotografpojkvän, som med nöd och näppe undkommit de levande dödas käftar. Trots att det är emot deras order så klarar commandokillarna inte att lämna paret åt sitt öde utan tar med dem på sitt ”superhemliga” uppdrag. Vilket visar sig vara tur då Lia kan hantera öns kannibaler, som också verkar ha flippat ur när smittviruset började spridas. Hela ön visar sig vara ett kaosartat helvete på jorden och bakom varje träd väntar blodtörstiga kadaver.  Men vad är egentligen commandogruppens uppdrag och går det över huvud taget att stoppa det fruktansvärda viruset?

Efter Lucio Fulcis succé med Zombie Flesh Eaters (1979)så törstades de efter mer zombiefilmer i italien, och snabbt skulle det gå. Manus skrevs om och produktioner snabbades på.  Mattei lär ha delat på regiuppdraget med manuskillen Claudio Fragasso, som själv påstår att han filmade ungefär hälften av materialet. När filmen sedan låg på klippbordet så upptäckte man vissa problem. Den spanska skogsmiljön såg inte det minsta ut som Nya Guinea och det var för lite spektakulär gore. Men skam den som ger sig. En fransk dokumentär om infödingar i Nya Guinea, La Vallée (1972), grävdes fram och därifrån ”lånades” miljöbilder samt en ganska otäck gravceremoni. Det spelades in lite specialeffekter på hemmaplan och sen smackade man på Goblins soundtrack från George A Romeros Dawn of the Dead (1978). Sen var det klart. Ni kanske förstår vad jag menar när jag påstår att resultatet är en smula ”uppåt väggarna”.

Missförstå mig inte nu och tro att jag tycker Hell of the Living Dead inte är en sevärd film, för det är den helt klart. Skådespelarna är av vanlig italiensk sleazestandard och grundmanuset, tja typiskt zombiefilm helt enkelt.  Men det som gör filmens sevärd är den helt ogenerade öppna exploitationinställningen som filmen har. Mitt bland allt pangande på zombies så måste plötsligt reporten Lia ”smälta in” i en infödingsstam vilket betyder att hon får klä av sig naken och måla streck runt brösten, vilket naturligtvis egentligen är helt omotiverat. När detta sedan klipps mot infödingsstammens verkliga begravningsceremoni, där ett uppsvällt manslik med blottade genitalier hanteras på olika mystiska sätt, blir känslan faktiskt minst sagt underlig. Att infödingarna dessutom plockar ur inälvor ur djur och korsklipps mot ”skådespelarinfödingar” som gnager på lik gör inte direkt saken bättre. Sen brassas det på igen med zombies och skottsalvor genom skallar. Commandosoldaterna framstår allt längre filmen går som våldssökande sadister och journalisten Lia babblar på om journalistiska friheter. Mitt i allt klämmer Mattei in filmens budskap; tredje världen behöver mat annars så kommer de att äta upp den civiliserade vite mannen. Hell of the Living Dead måste vara den absoluta udden av italiensk exploitation tänker jag för mig själv. Och vem annan än Mr. Bruno ”lånaren” Mattei skulle kunna ha gjort denna film?  Naturligtvis rekommenderar jag den, men man bör nog vara beredd på vad det är man kommer att får se. En varning måste dock utfärdas för några rejält överspelande zombiestatister.

Betyg: 6,5 av 10

— —- —

Kristoffer Pettersson: FromBeyond-redaktör

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*