I ”Dark Angel” visar det sig att en tre meter lång utomjordisk knarklangare landat mitt i Houston och börjat använda mänskliga kroppar för att utvinna en ny superdrog. Det är nu upp till polisen Caine (Dolph Lundgren) att stoppa den tungt beväpnade rymdvarelsen…
Man kan välja att se Mario Bavas ”Bay of Blood” som en skön retroskräckis eller välgjord spagettisplatter-rulle. Eller så kan man se den som intelligent fotokonst som blandar det makabra med det vackra på ett sådant genomtänkt sätt att dess ringar finns på vattnet än idag. Det viktigaste är kort…
Guy Hamilton är mest känd för att ha regisserat Bondfilmer som ”Goldfinger” och ”Live and Let Die”, men han har även hunnit med en hel del annat. En film som sällan nämns som någon av Hamiltons största verk är kioskdeckarrafflet ”Remo Williams – Adventure Begins” från 1985.
Att med handhållen kamera följa hur världen långsamt går åt skogen på grund av oregerliga levande döda är idag vardagsmat. Men först var de två britterna Kevin Gates och Michael Bartlett med ”The Zombie Diaries”.
Dario Argento är utan överdrift en av de skickligaste italienska regissörerna någonsin. 1980 gjorde han ”Inferno”, en film som bokstavligen kan beskrivas som en filmatiserad mardröm.
Pam Grier och regissören Jack Hill fick uppenbarligen mersmak efter sitt samarbete med blaxploitation-smockan ”Coffy” (1973). Film nummer två kom 1974 och Grier spelar återigen titelrollen. Den här gången porträtterar hon en slug femme fatale med det talande namnet ”Foxy Brown”.
Året var 1977 och spagettiwestern-epoken tog sina sista flämtande andetag. I ”God´s Gun” parades regissören Gianfranco Parolini ihop med de två åldrade publikmagneterna Lee Van Cleef och Jack Palance samt med tv-barnstjärnan Leif Garret.
Har du precis sett din första Zhang Yimou eller Wong Kar Wai-film och nu vill ge dig djupare in i den otroligt stora och anmärkningsvärt visuella kinesiska filmen så är Olle Sjögrens ”Röda berg och gula floder? – En invigning i den kinesiska filmkretsen faktiskt ett riktigt bra alternativ”.
Som så många redan är medvetna om så går det att diskutera italienska kannibal- och zombiefilmer i all oändlighet. Journalisten Jay Slater skred 2006 till verket och lät trycka det han tyckte var väsentligt – resultatet är boken ”Eaten Alive! Italian Cannibal and Zombie Movies”.
Av alla dumma postapokalyptiska 1980-tals filmer så tar ändå Stave De Jarnatts ”Cherry 2000” knasighetspriset – och då är den inte ens italiensk.