Jag är snubblande nära att kalla Pupi Avatis ”The House with Laughing Windows” ett mästerverk. Detta är utan tvekan ett givet stycke filmkonst för den som gillar italiensk genrefilm. Om inte annat så erbjuder filmen förmodligen de elakaste italienska systrar jag någonsin sett vid sidan om Dario Argentos ”tre mödrar”.
En ny bok om sleaze-maestron Jess Francos filmarv når handeln i slutet av september 2013. Boken, som fått namnet ”Pornodelic Pleasures: Jess Franco Cinema”, verkar till större delen innehålla visuellt godis men även någon liten uppsats har klämts in.
Det råder ingen tvekan om att ”The Lost Coast Tapes” erbjuder 86 minuter av ren underhållning, även om den utan tvekan har vissa brister. Den är betydligt bättre än det oengagerade magplasket ”Alien Origin (2012)” men har en bra bit kvar till min sentida personliga favorit, den tokröjiga ”Evidence (2012)”.…
”Rogue River” är klart sevärd även om den inte är något annat än en liten bagatell i dagens gigantiska skräckflora. Men med en bättre fungerande miljö och med ett större manusmässigt djup hade nämligen det kunnat bli en riktigt minnesvärd resa in i vansinnet. Nu stavas utan tvekan filmens stora…
George Romeros klassiska undergångsepos ”Day of the Dead” (1985) ska nu åter stöpas om i ny tappning. Bakom detta projekt står producenterna Lati Grobman och Christa Cambell, samma två personer som även låg bakom den nyligen bio-visade ”Texas Chainsaw 3D” (2012).
Mario Bavas ”Lisa and the Devil” (1974) hade trots ett positivt mottagande svårt att få någon distribution utanför Italien. Men producenten Alfredo Leone tänkte inte förlora några pengar i första taget. Han satte därför åter Bava i arbete i ett försök att stöpa om filmen till något som mer liknade…
”She Killed in Ecstasy” är en underhållande laddning Jess Franco när han är som bäst.
I ”Strip Nude for Your Killer” har giallo-genrens konventioner kokats ner med till ett skelett som sedan beklätts med en naken kvinnokropp. Resultat är kanske snarare segt än spännande och sexigt, men naturligtvis är filmen också ett måste för den som gillar italio-trash.
Som lättsinnigt zombiesplatter så fungerar ”[REC]³ Génesis” dugligt då den både är rätt stiligt fotat och har några tillfredställande action- och splatterscener. Däremot tycker jag att filmen stilistiskt och tonmässigt är så pass annorlunda från de tidigare filmerna i serien att den lika gärna kunnat få ett eget namn. Varför…
Regissören Olivier Marchal behärskar absolut det här med stiligt foto och välkoreograferad brutal action.