Invasiva arter är en mycket lyckad skräckroman som blir otäck just för sitt sätt att låta det fina, här ett semesterparadis, möta det monstruösa. På det drivs berättelsen framåt av att den har personer vars öde man engagerar sig i och oroar sig för. Beskrivningarna av insekter som tränger sig…
Minns du det härliga 90-talet när det innebar svårmod och kråsskjorta att vara vampyr? Det slog sannerligen Ted Nicolaou mynt av när han körde på med sin vampyrfranchise Subspecies, med den väsande grönlänningen Anders Hove som elakingen Radu. Vi tar oss med hjälp av författaren Sara Bergmark Elfgren till Rumänien,…
Terrifier 3 är både välgjord och rolig, och en del gorescener framkallar obehag även hos FromBeyonds recensent. Har Damien Leone äntligen lyckats?
Känslan jag lämnas med efter Förbjuden graviditet är att jag vill ha mer. Det är som ett naggande gott smakprov av något större som metodiskt byggs upp, berättelse för berättelse.
Alla kan inte vara regissör eller huvudrollsinnehavare, vissa får istället acceptera att vara best boy eller gaffer. Alla behövs dem för att skapa det som i slutändan blir en film. I detta avsnitt går vi bakom kulisserna för att se hur filmmagi skapas. Vi får bland annat möta nykläckta stuntmän,…
Det finns en skylt man passerar när man rullar ut från stan på vilket det står: ”Du lämnar nu Jerusalem’s Lot. En trevlig liten stad. Välkommen åter!” För min del räcker det med ett besök.
Boken är ett försök att skriva om den svenska filmhistoriografin, och det på ganska goda grunder. De mindre distributörerna stod för halva utbudet, men saknas i filmhistorien.
Som dokumentär och tidsdokument är ÖS väldigt bra och den kommer nog öppna ögonen på vissa tittare inför den här ganska smala subgenren, och det finns så mycket att upptäcka. Har du minsta intresse för subkulturer och musik så se ÖS när du får chansen.
Är du, liksom oss, en av de som med stor entusiasm brukade bläddra igenom TV-bilagorna? I detta avsnitt har vi skärskådat ett gäng TV-filmer, som man säkert kunnat stöta på i tablån om man bott i Amerika. Det blir telekinetiska tonåringar, barnvittnen och mytomspunna mördare, bland annat.
Fargeats syntes av våldsam genrefilm och feminism fungerade bättre i Revenge än i The Substance, som tyngs ner av övertydlighet och en final som faller platt trots rejält med gore.