Ash vs Evil Dead – The Complete Second Season
Skräck/komedi, USA, 2016
Distributör: 20th Century Fox / Starz
Skapare: Ivan Raimi, Sam Raimi, Tom Spezialy
Medverkande: Bruce Campbell, Ray Santiago, Dana DeLorenzo, Lucy Lawless m.fl.
Längd: 5 timmar
Spoilers för säsong ett kommer i viss mån att förekomma.
Jag valde precis att äta en morot istället för att ordna något snacks när jag skulle sätta mig i soffan för att se på tv. När jag satte tänderna i moroten slog det mig… håller jag på att bli vuxen och ansvarstagande? För att mota detta beteende i grind så tänkte jag att jag behöver kontra med något riktigt fartfyllt och tramsigt. Vad bättre då än att ge sig i kast med Ash vs Evil Dead säsong två? Minnesgoda läsare kommer ihåg att jag inte var helt övertygad av säsong ett, om ni glömt kan ni läsa om det här, men ändå kände jag en liten pepp inför den då redan planerade säsong två. Nu var det så dags att besöka min barndomshjälte Ash igen, och återigen i tv-serieformat.
Ash (Bruce Campbell) har svidat om till ständig hawaiiskjorta och lever livet i Jacksonville efter att han slöt fred med Ruby (Lucy Lawless). Med en drink i näven och damer i blick känns livet ganska bra för Ash, och även för hans kamrater Pablo (Ray Santiago) och Kelly (Dana DeLorenzo). Men plötsligt så mörknar det på horisonten och det dyker upp några demoner igen, redo för att göra livet surt för gänget. Gänget får en ledtråd och beger sig till Ash hemstad, där han inte varit på trettio år. Det är inte bara de odöda demonerna som väntat på att Ash ska komma tillbaks och det är ingen som vill honom gott tydligen…
Jag vet inte om det beror på att jag var lite mer förberedd denna gången, men jag har nästan oförskämt roligt åt Ash Vs Evil Dead säsong två. De delar jag tyckte var mindre bra i säsong ett har de backat av på eller ändrat medan de tryckt ner gasen ordentligt i andra avseenden. De har för att citera en av världens bästa filmer höjt volymen till elva. Allt är ett snäpp mer vansinnigt, men samtidigt tycker jag det känns mer genomtänkt och som att manusförfattarna, skådespelarna och framför allt effektmakarna är mer säkra och trygga i vad de ska göra, och även på så sätt vågar vara mer lekfulla. För lekfullt och vansinnigt är det, ibland är det bara tramsigt men det blir inte sådär fånigt som det kunde ha blivit, för det är nästan alltid roligt. Jag har extremt svårt för filmer som Scary Movie (K.I Wayans 2000) där det mest känns som de bara plockar fram massa trams och det inte finns någon kärlek till skräckgenren alls. I Ash vs Evil Dead får man med jämna mellanrum nickningar till de gamla filmerna och det finns scener som känns mer skräck än komedi också. Var vid några nickningar som jag jublade till lite extra, och skrattade gott.
Ett stort plus jag tycker säsong två har gentemot säsong ett är effekterna. Mitt minne kan vara lite grumligt, men känns som om att dataeffekterna var mer framstående i säsong ett och nu känns effekterna mer ”old school”. Den som räds mycket våld, mycket blod och mycket galenskaper ska hålla sig långt borta från denna säsong. Det är såklart överdrivet i alla avseenden, men jag har som sagt väldigt roligt och effekterna är bra och råa. Ash vs Evil Dead säsong två är lite som att åka en berg och dal-bana. Det är lite pirrigt, man blir lite rädd, det är tvära svängar och ibland riktigt skakigt, men man skrattar alltid gott och vill åka igen. Känns kanske som en riktigt trött kliché, men jag väljer den dammiga vägen för i detta fall känns det som en bra liknelse. Likt jag nämnde innan så känns det som att den lite darriga ängslan från säsong ett är borta och att alla vågar ta ut svängarna. ”Funkar det? Äh, vi testar för det låter kul!”
Jag rekommenderar säsong två mer än säsong ett, även om man för samband bör se första säsongen. Uppskattar som sagt att de vågar ta ut svängarna, vågar tramsa sig och ha det skoj men samtidigt ha fötterna i de gamla filmerna, göra nickningar till dem och inte backa på våldet utan snarare göra det ännu mer framträdande. Finns ett citat i säsong två som är magnifikt och har med originalfilmen att göra. Då skrattade jag rakt ut. Jag har överlag roligare med denna säsong, om det som sagt beror på att jag var mer beredd på vad jag skulle få se eller om det är för volymuppvridningen vet jag inte riktigt. Bryr jag mig om anledningen? Nej, egentligen inte, jag låter mig bara ryckas med och har roligt. Det är väldigt våldsamt, och det känns som att det blir bra avvägning mot humorn, även om de två såklart går in i varandra. Till den som vill se en komedi skulle jag inte rekommendera Ash vs Evil Dead, men för den som vill ha mörk humor, trams och våld lånar jag gladeligen ut DVD’n och snackar citat och scener. Behövs den kommande säsong tre? Där är jag däremot inte övertygad, för är inte helt säker på att det kan bli en sådan här fullträff en gång till. Men.. har ju haft fel innan, så kan bara hålla min motorsåg till tumme. Fram med snacksen.. jag är tillbaka!
Betyg: 8.5 av 10
Mikael Hammerberg