Xtro
Skräck, Storbritannien, 1982
Distributör: Njuta Films
Regi: Harry Bromley Davenport
Manus: Iain Cassie & Robert Smith
Medverkande: Philip Sayer, Simon Nash, Bernice Stegers mfl.
Längd: 85 minuter
Finns på svensk dvd sedan: 2010-11-17
– – –
När man nämner Storbritannien och skräckfilm i samma mening är det med största sannolikhet bolaget Hammer och deras filmer som de flesta kommer att tänka på först, vilket inte är så konstigt med tanke på vilka ikoniska filmer de producerat. De nyfikna som letar sig vidare i den brittiska skräckdjungeln kan dock hitta andra pärlor bortom Christopher Lee-vampyrer. 1982 kom Xtro, som marknadsfördes som en slags anti-film till E.T, som kom samma år. Här var det inte snack om att framställa utomjordingar som några gulliga små figurer som bara ville åka hem, utan istället visa på att vi bör akta oss för varelser från yttre rymden.
Xtro handlar om en brittisk familj, där fadern under en lek med sin son Tony plötsligt blir bortförd av utomjordingar till följd av att ett starkt ljus uppenbarar sig på himlen. Självklart är det ingen som tror på Tony, utan man tar för givet att fadern bara stuckit iväg nånstans. Tre år senare återvänder fadern, till synes oförändrad, och Tony tar emot honom med öppna armar. Det visar sig dock snart att han under sina tre år blivit en helt annan person, eller snarare varelse, och han är inte längre den far han en gång var. Tony bryr sig dock inte nämnvärt om detta, utan bestämmer sig istället för att hjälpa sin pappa, vilket i deras fall innebär mord och andra saker man kanske inte brukar förknippa med ett far/son-förhållande. Faderns planer visar sig vara större än att bara återvända till sin son, vilket människorna i hans närhet bittert kommer få erfara på värsta tänkbara sätt.
Troligen kommer det alltid vara så, att alla skräckfilmer där en elak rymdvarelse spelar stor roll kommer att jämföras med Alien (1979) i någon utsträckning. Detta är inte något konstigt, med tanke på vilken succé den filmen åtnjöt och hur pass stor inverkan den har haft. När det kommer till fallet Xtro vore det dock dumt att försöka jämföra dessa två filmer, då de är väldigt olika på mer än ett sätt. Visst, en elak utomjording gör tillvaron jävlig för folk, men där slutar också likheterna. Om man nödvändigtvis måste jämföra den här filmen med någon annan så ligger nog E.T närmre till hands, vilket väl passar sig med tanke på hur man marknadsförde Xtro. När Tony upptäcker att hans far inte är mänsklig reagerar han till en början skräckslaget, men accepterar snart situationen och deras relation blir bättre än någonsin. Detta blir såklart en minst sagt underlig situation, med tanke på vem, eller snarare vad, hans pappa är, och det blir knappast mindre underligt när de börjar ha ihjäl folk på de mest bizarra sätt.
Xtro är för övrigt en väldigt bizarr film. Det räcker med att titta på inledningsscenen med att förstå detta, där pappan kastar upp en pinne i luften, vilket bidrar till att något slags hål öppnas i himlen och det är på den vägen han blir bortförd av utomjordingarna. Det är lika virrigt som det låter, och måste ses för att verkligen förstås. Dock slutar inte underligheterna här, långt ifrån. Även om det är uppenbart att fadern är en utomjording så spelar filmen inte så värst mycket på denna aspekt som man först skulle kunna tro. Istället visar det sig att han besitter någon slags kraft som gör att han med tankens hjälp kan skapa saker, en kraft han överför till sonen som leder till ett par riktigt underliga scener med elaka clowner och en livs levande leksakssoldat i människostorlek. Med andra ord blir nog den som hoppades på en rymdvarelserulle säkert besviken, men om man liksom jag uppskattar såna här konstigheter är det en fröjd att titta på.
De som är ute efter blod, kladd och andra diverse slafsigheter lär inte bli besvikna med Xtro. Faktum är att vissa av de mer äckliga scenerna påminner om David Cronenbergs ”body horror”-filmer, fast på en betydligt lägre nivå, där kroppar utsätts för saker som man inte direkt är van att se, vilket gör det ännu mer fascinerande att titta på. Bland annat finns det en scen i filmens tidiga skede, där Tonys pappa på något sätt föds ur en kvinna, vilket är ungefär så galet som det låter. Rymdvarelsen, som tyvärr inte är med mer, ser sådär charmigt halvful ut som det ofta gör i filmer med den här budgetklassen, och övriga specialeffekter får helt klart mer än godkänt och bör falla de flesta gorehounds i smaken.
Jag hade förväntat mig en rätt skräpig rymdskräckis, men det visade sig vara betydligt mer än så. Med tanke på alla de underligheter som förekommer i Xtro kan jag inte säga att jag sett något som riktigt påminner om den här filmen, vilket definitivt får ses som något positivt. Det blir aldrig tråkigt, utan filmer driver på i ett bra tempo och håller hela tiden tittaren intresserad genom att presentera nya minnesvärda scener med allehanda konstigheter. Dessutom gillade jag soundtracket till Xtro skarpt, där 80-talsdoftande synthar får stå för att bidra till stämningen ytterligare med sina småelaka melodier som känns rätt typiska för den här sortens film. Gillar man skräckfilmer som både är smått bizarra och rätt skräpiga känns Xtro som ett mycket bra val, då den har en hel del att ge som man, så vitt jag vet, inte direkt hittar någon annanstans. Dessutom bjuder en av de mest vrickade fader-son-förhållanden som jag sett på film, och bara det gör ju egentligen filmen sevärd.
Betyg: 6 av 10
– – –
David Larsson: FromBeyond-redaktör