Serie: Viktor Kasparsson volym 2: Spöket på Hotell Vega
Författare och illustratör: Dennis Gustafsson
Albumförlaget, 2012
55 sidor
Finns att köpa via svenska distributörer sedan september 2012
— — —
Det tredje albumet om karaktären Viktor Kasparsson tar vid ett tag efter den föregående volymens klimax, där huvudkaraktären lämnades med en stor förlust. Här är han tydligt nedgången, och spenderar sina dagar med att ligga hemma och röka cigaretter medan han sörjer sitt förflutna. När han en dag bestämmer sig för att ta en kopp kaffe vid ett fik, läser han i lokaltidningen om ett hotell i staden som påstås vara hemsökt. Kasparssons tidigare möten med det övernaturliga får honom att reagera på detta, vilket i sin tur leder att han stöter ihop med hotellets ägare. Det visar sig att han, Johannes Bengtsson, önskar sälja sitt hotell för att ha råd att ge sin dödssjuka fru en möjlig chans till ett längre liv. Problemet är bara att spökerierna får intressenterna att komma med betydligt lägre bud än vad hotellet är värt, och Kasparsson bestämmer sig för att hjälpa den stackars mannen och reda ut vad det egentligen är som händer på hotellet. Det visar sig att hotell Vega döljer på en mörk hemlighet som sakta men säkert nystas upp.
Spöket på Hotell Vega är det hittills tydligaste exemplet på att författaren och tecknaren Dennis Gustafsson har tydliga rötter i klassisk skräckfiktion. Det här är en stilfullt, smått långsamt berättad spökhistoria som både vittnar om en fascination för spökberättelser i sig, men även bär tydliga drag av Sherlock Holmes-doftande mysterier. Gustafsson viker sig dock inte för att ge allt en rationell och naturlig förklaring, något åtminstone jag uppskattar väldigt mycket. Det är vidare en berättelse som inte belastats med vare sig ironi eller uppenbar humor, även om det finns klart humoristiska inslag är det fel att betrakta det här som något komiskt. Det är istället en spökhistoria skrivet med så mycket hjärta att man inte kan slita sig från dess sidor. Gustafssons uppskattning för genren lyser igenom gång på gång, och trots att grundstoryn här i sig inte är något direkt nytt under solen, sitter man spänt och undrar vad som ska ske när man vänder blad.
Viktigt att nämna är givetvis också Gustafssons illustrationer, som håller samma höga klass som hans tidigare Kasparsson-verk. Det känns nästan som att han själv levt under den tid som berättelsen utspelar sig, vilket givetvis är en omöjlighet, något som får ses som en lyckad prestation och som ger berättelsen en behövlig skjuts när det kommer till atmosfär och stämning. Gustafsson har en egen tecknarstil som inte riktigt liknar något jag tidigare sett, och som man enkelt känner igen så fort man återvänder till hans serier. Färgsättningen bidrar också till att vara med och skapa den kusliga stämning som råder nästan konstant i Gustafssons verk, vilket också gör att det rent visuellt blir spännande under hela berättelsens gång.
Spöket på Hotell Vega är alltså ingen direkt otäck berättelse, den förlitar sig heller inte på att frossa i våldsamheter eller äckel. Här är det istället stämning och ett progressivt utnystande av mysteriet som utgör kärnan. Med tanke på hur allt slutar är jag minst sagt spänd inför att se vad Gustafsson tar för sig härnäst, och håller givetvis tummarna på mer Kasparsson-relaterat. Förhoppningsvis får fler läsare upp ögonen för detta, då det är ett både välbehövligt och alldeles strålande inslag i den svenska seriefloran.
Betyg: 7,5 av 10
– – –
David Larsson; FromBeyond-redaktör