Good Neighbours
Thriller, Canada, 2010
Distributör: Njuta Films
Regissör: Jacob Tierney
Medverkande: Jay Baruchel, Emily Hampshire, Scott Speedman m.fl.
Längd: 99 minuter
Finns på svensk DVD sedan 2012-09-06
— — —
Året är 1995, och skådeplatsen är ett iskallt Montreal fångat i klorna på en galen mördare. Till synes lyckligt ovetandes om detta flyttar grundskoleläraren Victor, spelad av Jay Baruchel, in i den skräckslagna staden. Till sin stora glädje inser han snart att han inte är den ende engelsktalande hyresgästen i huset, och han börjar genast försöka lära känna den vackra Louise, spelad av Emily Hampshire, och den handikappade Spencer, spelad av Scott Speedman. Det dröjer dock inte länge innan deras artiga och kultiverade fasader börjar spricka sönder, och mörka hemligheter börjar sippra ut. Det ståtliga gamla hyreshuset ruvar på många mysterier, och inget är vad det först verkar vara! Kanske hade Victor varit tryggare ute i kylan tillsammans med mördaren?
Good Neighbours bäddar för en rejält Hitchcocksinspirerad historia med sitt mångfacetterade och välporträtterade karaktärskabinett av udda figurer. Den rullstolsburne men mystiskt vältränade Spencer, den lite för kärvänlige Victor och den på tok för kattfrälsta Louise utgör grunden för vad som skulle kunna varit en riktigt spännande studie i paranoia och fingerpekande där även de till synes mest nobla helgonen visar sig vara djävlar i förklädnad. Till en början verkar det faktiskt som att det är just 50-talets gastkramande thrillers á Rear Window som regissören Jacob Tierney försöker efterlikna, men alldeles för snabbt hamnar berättelsen på villospår. När det som borde ha varit filmens klimax plötsligt inträffar knappt halvvägs in i berättelsen är det svårt att inte börja undra just vart historien är på väg. Tyvärr verkar inte filmens manusförfattare heller ha varit helt säkra på det, utan låter berättelsen mest puttra vidare på eftervärme.
Säga vad man vill om mördaren, han har åtminstone en flärd för att hitta intressanta miljöer!
Det blir snart väldigt tydligt att Good Neighbours är en film med väldigt många bra idéer, som man tyvärr försökt klämma in på tok för mycket av i en och samma film. Karaktärers motivationer och handlingar blir under filmens gång allt mer motsägelsefulla, på tok för många trådar lämnas lösa, och den som borde vara filmens grandiosa final lämnar en mest med en tom känsla av otillfredsställdhet. Det känns dessutom som att man har lagt ner lite för stor tid på att visa upp de olika karaktärernas otäcka särdrag istället för att förklara varför de beter sig just som de gör. Filmens omslag skvallrar dessutom om en del bortklippta scener där en stor del av filmens frågor verkar kunna ha fått svar, vilket tyvärr bara spär på frustrationen över filmens vaghet. Det är synd och skam att den potential som filmen i grunden besitter inte hanterats bättre än vad som är fallet i Good Neighbours.
Tyvärr är detta ett praktexempel på hur ett dåligt hanterat manus verkligen kan riva ner en annars riktigt välpolerad produktion. Good Neighbours är klart en av de snyggaste thrillers som Canada producerat på sistone, och ser betydligt bättre ut än vad dess magra budget egentligen borde ha tillåtit. Tack vare ett stegrande ljudlandskap och intressant foto är den ärligt talat riktigt trevlig att vila ögonen på. Likaså är det svårt att kritisera skådespelarna för deras insatser, då de stundom faktiskt framstår som genuint sinnessjuka. Emily Hampshires lite väl amorösa kattlekar står klart ut som några av filmens absolut mest obekväma scener, så till den grad att man faktiskt upplever riktigt obehag vid blotta tanken på vad som försiggår i hennes huvud. Men tyvärr kan inte ens de snyggaste kameraarbeten eller dialogleveranser rädda en film som är byggt på ett undermåligt manus. Det känns helt enkelt, något paradoxalt, som att det saknas något väldigt väsentligt i filmen, samtidigt som den brottas med för mycket innehåll och intriger.
Louise exalterade kattfanatism är något av de mest obehagliga jag sett länge
Det är alltid synd att se en film snubbla så nära mållinjen som Good Neighbours gör, speciellt när den gör så mycket rätt som Jacob Tierneys film. Spänning och mysterier som helt byggs upp kring karaktärer och deras dialog, snarare än fart och handling har blivit något av en bristvara inom thrillergenren idag, och om Good Neighbours bara hade kunnat infria alla de löften de lockar åskådaren med kunde vi mycket väl ha haft en framtida klassiker framför oss. Vad vi istället fick är förvisso inte dåligt per se, men alla de små men smärtsamt tydliga hintarna om vad som en gång kunde varit gör nästan upplevelsen rent plågsam mot slutet. Utan en chans att nå upp till de höga mål filmmakarna satt upp för sig själva blir Good Neighbours aldrig mer än en nostalgisk flört, men för den som söker ett avbrott från genrens annars så stressade och actionfyllda värld finns det nog ändå mycket gott att finna i denna stämningsfulla kanadensiska karaktärsstudie.
Betyg: 6.5 av 10
— — —
Johan Axell; Frombeyond-redaktör