The Moth Diaries (2011)

The Moth Diaries
Thriller, USA, 2011
Distributör: Scanbox
Regissör: Mary Harron
Medverkande: Sarah Bolger, Scott Speedman, Lily Cole m.fl.
Längd: 82 minuter
Finns på svensk DVD och Bluray sedan 2012-10-31

— — —

När Mary Harron filmatiserade Bret Easton Ellis kultförklarade roman American Psycho för lite mer än ett drygt decennium sedan var det nog få som faktiskt trodde att det skulle gå att göra romanens eklektiska stil och koncept rättvisa på den vita duken. De tvivlande fick sig dock en rejäl knäpp på näsan när Harron visade upp en makalös förståelse för mani och paranoia som både upprörde och fascinerade. Det var med andra ord inte konstigt att hennes namn dök upp på nytt när bästsäljande ungdomsthrillern The Moth Diaries skulle filmatiseras med tankes på dess kraftiga psykologiska undertoner. Tyvärr verkar dock alla åren som tv-regissör berövat den en gång så råa regissören lite av hennes udd.

16-åriga Rebecca kan knappt vänta på att få börja skolan igen.  Det gamla omgjorda hotellet som nu drivs som ett katolskt internat har blivit något av en fristad för den plågande flickan. Här kan hon undfly minnena av hennes fars självmord, och här finns alla hennes vänner. Nåja, Rebecca skulle nog ha kunnat klara sig utan de flesta av dem, men utan hennes rumskompis Lucie skulle hon nog gå under. Men en dag sätts de båda vänners band på prov. Det kommer nämligen en ny flicka till skolan vid namn Ernessa, som till Rebeccas förfäran snabbt verkar fatta tycke för Lucie! Ernessas gåtfulla förflutna och mystiska beteende gör snart att Rebecca börjar ana ugglor i mossen. Är Ernessa verkligen den hon utger sig för att vara? Och varför passar hon så bra in på beskrivningen av en vampyr? Rebeccas kamratar menar att hon bara är avundsjuk, och kanske tillochmed lite besatt av Lucie. Men så kan det väl ändå inte vara, eller? Rebecca har ju med sina egna ögon sett hur Ernessa gjort de mest häpnadsväckande saker som bara en vampyr skulle klara av. Eller vad var det egentligen hon såg? Svaret ligger dolt i skolans mörka korridorer, och priset för att få veta sanningen visar sig vara högre än någon kunde ha anat.


Sara Bolger gör ett lysande jobb som Rebecca, men kanske borde hon ha tonat ner galenskapen lite…

Vanligtvis brukar det vara ett väldigt gott omdöme om en thriller när man ärligt kan säga att man fick kalla kårar första gången en karaktär öppnade munnen. Dessvärre, när det gäller The Moth Diaries, så är det inte den mystiska Ernessa som framkallar dessa onda aningar, utan snarare den oskyldiga Rebecca. I grunden låter detta kanske inte som något direkt negativt. Att inte kunna lita på en berättelses hjälte är ju trots allt ett fantastiskt grepp som man kan väva makalösa intriger kring om man bara hittar rätt sätt att närma sig det hela på. Många skulle dessutom hävda att det var just detta koncept som gjorde Rachel Kleins bok med samma namn, som filmen är baserad på, så nyskapande och fängslande. Problemet ligger dock i övergången mellan två väldigt separata medium. Kleins berättelse presenterades i dagboksformat, där läsaren mer eller mindre var rent av tvungen att tro på de ord Rebecca lämnat på pränt. För varför skulle huvudpersonen egentligen ljuga för oss? Denna enkla men ytterst effektiva teknik gjorde att Rebeccas gradvisa mani, paranoia och psykos nästan smög sig på och överrumplade läsaren. När man istället, som i en film, ställs som en utomstående åskådare blir det dessvärre väldigt snabbt tydligt att något inte står rätt till hos den unga flickan. Påståenden och handlingar som kan kunde ha verkat oskyldiga om det nämnts i förbifarten står istället ut som genuint obehagliga. Detta är dessutom ett mycket större problem för berättelsen än vad man först skulle kunna föreställa sig, då man väldigt tidigt får en klar bild av det hela helt enkelt är en manisk manifestation. När Mary Harron sedan mot filmens slut försöker tvinga in övernaturliga element i berättelsen som ett sista försök att få åskådaren att tvivla på vad som egentligen försiggår i berättelsen, så blir en så pass skärande kontrast att man snarare blir mer frustrerad än fundersam över filmens tvära kast.


Filmen ståtar med en del riktigt halvkusliga inslag, men tyvärr är det lite för lite, alldeles för sent

Tyvärr är det inte heller bara filmens atmosfär som fallit offer för den hafsiga adaptationen.  Bytet av perspektiv har även lett till att berättelsens naturliga indelning i kapitel mest framstår som klumpiga scenbyten, där man ofta lagt in innehållslösa mellansekvenser i ett försök att koppla ihop berättelsens vidspridda segment. The Moth Diaries brottas även med problemet att försöka få plats med så mycket material ur boken som möjligt under filmens relativt korta speltid. Medan detta i sig måhända är hedervärt, så blir resultatet väldigt ryckigt och osammanhängande då många sidointriger fått klippas ned till blott en handfull scener. Sidointriger som den om den lite väl närgångne professorn Mr. Davies, spelad av Scott Speedman, försvinner ofta lika plötsligt som de introduceras, och frågan är om filmen inte hade mått bättre av att man strukit dessa sidospår helt. Harron kunde med andra ord gott och väl ha varit lite generösare med klippsaxen i sin bearbetning av manuset.

Med detta sagt så kan man dock inte sticka under stol med att The Moth Diaries är en riktigt tät och spännande film, om inte annat så för Sarah Bolgers mästerligt kusliga rollprestation som Rebecca. Få filmer klarar av att hålla en karaktär så obehaglig rakt igenom en berättelse, och det måste man trots allt ge Harron och hennes filmteam en eloge för. Spänning och atmosfär gör dock inte en film, och i slutändan känns The Moth Diaries mest som en samling av lockande löften om vilken klassiker filmen mycket väl kunde ha blivit i händerna på rätt regissör.  Harrons verk är obehagligt, mörkt och passionerat och kommer att leva kvar i ditt sinne långt efter att filmen är över, men av helt fel anledningar.  Tyvärr verkar ett årtionde av medelmåttiga tv-serier ha trubbat av den en gång så vassa regissören, vilket resulterar i att The Moth Diaries mer känns som ett avsnitt av The L Word än en gastkramande rysare.

Betyg; 6 av 10

— — —

Johan Axell; Frombeyond-redaktör

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*