Jag såg henne idag i receptionen (2012)

Jag såg henne idag i receptionen

Skönlitteratur, Sverige, 2012, Wahlström & Widstrand

Författare: Anders Fager

Språk: Svenska

270 sidor

— — —

När Anders Fager härom året  kom med sin novellsamling/roman Samlade Svenska Kulter (2011), fann jag en röst i den svenska skräcklitteraturen som inte bara visade prov på en skicklig författare. Fagers främsta styrka låg i hans mod, att våga ta sig an och skriva om ämnen där ingen på den svenska skräckarenan rört sig. Vare sig det handlade om en liten pojke som lekte med en ondskefull underjordisk varelse, eller en kvinna som födde amfibievarelser, kändes det fräscht, och även viktigt, med den här typen av litteratur.

När Fager så kommer med sin nya roman, är förväntningarna högt ställda. Jag såg henne idag i receptionen handlar om Cornelia, som vid elva års ålder hittar sin mor, schlagerdrottningen, död vid spisen. Ungefär samtidigt börjar hon höra röster från någon som talar om att han vill göra Cornelia till sin drottning, men att han behöver hennes hjälp att ta sig in i människornas värld. Cornelia väljer att fly undan rösterna genom att hänfalla åt ett liv i extravagans och dekadens, där droger, sex och ett ständigt resande runt i Europa präglar hennes vardag. Hon hamnar så småningom i sällskap med en man som är mycket intresserad av gamla skrifter. Skrifter som ingen människa borde ta del av, då de innehåller texter som kan leda till något hemskt, och som dessutom har att göra med den röst Cornelia hör.

Här återvänder Fager till det litterära universum han tidigare skapat; ett Sverige, med fokus på Stockholm, där det rör sig krafter som vill världen mycket illa. Författaren har aldrig hållt det hemligt att hans verk på ett sätt ”bygger” på de idéer och varelser som kultförfattaren HP Lovecraft skrev om för sisådär hundra år sedan. Även om jag själv har haft många fina stunder med gamle HP, är Fager en klart bättre författare rent hantverksmässigt, och den puritanska stramhet som ofta gör sig tydlig hos Lovecraft finns inte alls här. Fager kan då mer liknas vid Clive Barker, där man väljer att inte vända bort blicken från det råa, äckliga och brutala, utan istället har med detta och, eftersom att det går såpass väl hand i hand med hur Fager i övrigt berättar, förhöjer detta läsupplevelsen ytterligare.

Berättarstilen som Fager brukar sig av är ett väldigt korthugget språk. Korta meningar och en nästan total avsaknad av sådana som behöver kommatecken. I många författares händer hade detta lätt kunnat bli en soppa, men Fager hanterar sitt språk väl, och det ger i många fall berättelsen en effektiv och hård ton som hjälper till att förstärka det som berättas i boken. När stycken som

Och ibland berättade vinden saker. Saker om att tre lås skulle öppnas och att världen skulle gå under. Och att en gud med tusen ansikten skulle härska över en ny värld som rest sig ur askan. Vindar berättar ofta sådant för elvaåringar.”

dyker upp, är det svårt att inte känna en fysisk reaktion av vad man just läst. Man känner vidare igen författaren genom att han inte nöjer sig med att berätta en rak intrig kronologiskt, utan liksom i Samlade Svenska Kulter återges här skilda perspektiv inom samma universum. Dock funkar det väldigt bra i Fagers händer, då jag tycker mig kunna se en stor gigantisk röd tråd genom hela hans litterära värld, och personligen sitter jag och njuter när Fager bygger på sin värld bit för bit, och på så sätt gör den mer intressant och omvälvande.

Trots att boken enkelt kan placeras in i skräckfacket väljer Fager inte att kräma på med overklig- och övernaturligheter bara för att han kan. Det finns odiskutabelt inslag som gemene man inte lär stöta på i sin vardag, men det hela är ändå berättat med en omsorg att försöka återge det hela så pass ”realistiskt” som det går. Fagers värld känns, i all sin otäckhet och galenskap, som vår egen. Bara att den, som grädde på moset, inhyser ett par illsinnade, uråldriga varelser som vill oss allt annat än väl. Detta visar på en vilja hos Fager att inte bara berätta något otäckt och slafsigt, utan att han vidare har lagt ner tid på att försöka framställa saker och ting på det sättet de faktiskt är, och för mig som svensk att läsa om Stockholm och Sverige på detta viset, blir det onekligen effektivt.

Fager sa själv nyligen i en intervju i SVT:s kulturprogram Babel att fler böcker i samma universum är att vänta, och hintar även om att saker och ting inte kommer sluta i rosenskimrande lycka. För mig som dreglar vid blotta tanken av fiktiv undergång, kommer detta givetvis som en ytterst välkommen nyhet, och med tanke på Fagers meritlista hittills, har jag svårt att se en besvikelse framför mig. I Jag såg henne idag i receptionen antyds detta återkommande, och det är inte utan ett viss styng av oro man läser det. Att Sverige har skickliga skräckförfattare bevisar denna roman än en gång, och i Anders Fagers händer välkomnar jag en framtida apokalyps med ett leende på läpparna.

Betyg: 7,5 av 10

– – –

David Larsson; FromBeyond-redaktör

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*