The Dead Don’t Die
År: 2019
Land: USA
Genre: Skräck/komedi
Distributör: Universal
Regi: Jim Jarmusch
Skådespelare: Adam Driver, Bill Murray, Chloë Sevigny, RZA, Tilda Swinton m.fl.
Längd: 100 minuter
Tillgänglighet: På svensk DVD & Blu-ray från 2020-01-06
Betyg: 6 av 10
För en knippe år sedan kände jag några som dyrkade bland annat Jim Jarmusch och hans filmer. Jag backade sakta av från de filmerna på grund av att de jag kände skulle dissekera filmerna och ibland trodde sig ha hittat någon slags mystisk nyckel till mysteriet bakom filmen som vi ”vanliga dödliga” inte förstod. En slags föregångare till de som gör långa youtube-videos med EXPLAINED i stora bokstäver efter titeln på filmen, boken eller tv-serien de tror sig sett ljuset i. Jag tycker det är skoj att diskutera och analysera filmer med, men att tro sig överlista regissören och manusförfattaren med sin egna kosmiska nyckel… nej tack. Jag dömde därför ut Jarmusch en del då på grund av dessa personer, och det har liksom hängt med genom åren att jag inte sprungit benen av mig om han släppt något. Tyckte hans dokumentär om Iggy & The Stooges Gimme Danger var bra, och har även kritat ner ett par ord om den här på From Beyond, och tycker ju hans video till Tom Waits lysande låt I Don’t Wanna Grow Up är skoj så fick släppa lite på min avbackning nu när det var dags att se The Dead Don’t Die.
Centerville, USA är en sömnig småstad med små butiker, ett litet motell, en liten polisstation och en liten samling invånare. Men, något står inte rätt till i världen och detta smyger sig ju in på den lilla sömniga staden med. Helt plötsligt börjar djur försvinna eller bete sig konstigt, och under täcket på lokala bårhuset rör sig något och på den lilla restaurangen så kommer två ovanliga gäster in genom dörren vid stängning.
Det första jag tänkte på när filmen var slut var att återigen så var trailern ganska missvisande. Kanske inte lika missvisande som trailern för Hereditary (A. Aster 2018), men ändå fick jag inte vad jag trodde när jag började kolla, som tur är. Jag kan tänka mig att det kommer knorras en hel del i stugorna hos folk, för förväntar man sig en rätt snabb och lite ”crazy” film kommer man bli besviken. Det är en slowburner och scenerna tar tid på sig. Tempot är lågt och filmens utseende spelar bra med det, för det ser lite murrigt ut. Jag är ju en ivrig påhejare av att tona ner alla färger och skita till det lite. Det ser heller inte överdrivet ut, utan känns som jag kan tänka mig att en höstdag i en sömnig småstad skulle kunna se ut. Skådespelarna är nertonade också, så de spelar lite som hur filmen ser ut. Jag får lite samma känsla som av vissa scener i exempelvis Fargo (J. Coen 1996). Det är torrt genom hela filmen, och jag uppskattar det greppet för hade känts underligt om det blev scener av stimmig action mitt i allt. Adam Driver har ett briljant sätt att vara extremt torr, men ändå väldigt spännande samtidigt. Det är en rätt imponerande skådisensemble Jarmusch har fått med och det känns som de har roligt med sina roller. Det har smugit sig in lite in-jokes som jag kanske tyckte funkade sådär, men ändå skoj att de kan ta till det greppet. Star Wars-skämten sitter som en smäck dock, och fick mig att fnissa i soffan.
Det finns mycket jag gillade med The Dead Don’t Die, men tyvärr finns det ju också i mina ögon en del fallgropar. Jag hade förväntat mig hetsigare humor, och det är skönt att slippa, men det skämtsamma i filmen funkar inte alltid. Det som skaver mest är vissa av zombiescenerna och sedan är en av sakerna i slutet lite så att jag känner huvudvärken komma smygande. Zombies som pratar är sällan något jag uppskattar, och här känns det som att det ska pillas in någon slags samhällskritik i allting och den funkar inte alls. Det känns bara lite trött och skohornat. Är inte en total katastrof, men hade önskat annat. Det känns som filmen inte riktigt hade bestämt sig, och hade jag fått önska hade det varit ett annat hot men med samma känsla. Tror det hade funkat bättre.
The Dead Don’t Die var inte vad jag hade förväntat mig, och det är plus denna gång. Trodde det skulle vara en hetsigare historia. Det är en långsam och välspelad film som ser bra ut. Skådespelarna är riktigt bra, vilket man inte hade trott annat med tanke på vilka som är med. Det är skönt torrt. Vissa av skämten och zombiescenerna landar inte riktigt rätt hos mig, och det drar ner betyget en aning tyvärr. Men det var ändå en positiv överraskning att slippa den film jag trodde jag skulle få se efter titel och trailer. Kanske jag får kolla upp Jarmusch andra filmer också? Om inte annat för att plocka fram min magiska, kosmiska mysterielösande nyckel kanske? The Dead Don’t Die kommer inte vända upp och ner på zombiegenren eller skräckgenren, men den tål att ses. Ytan är bättre än innehållet då och då, men ändå värd att se.
Mikael Hammarberg