Meny Stäng

Atroz (2015)

Atroz
År: 2015.
Land: Mexiko
Genre:
Skräck
Distributör: Njuta Films
Regi: Lex Ortega
Skådespelare: Lex Ortega, David Aboussafy, Aleyda Gallardo, Carlos Valencia m.fl.
Längd: 79 min
Tillgänglighet: Finns på svensk DVD/Bluray från 2016-11-14
Betyg: 7 av 10


Somliga dagar kanske du likt undertecknad får ett infall att vilja se något som besudlar din själ, ruskar om och upprör? För dig har jag denna kväll ett litet filmtips!

Den Mexikanska filmen Atroz (regisserad & skriven av Lex Ortega) inleds med att presentera häpnadsväckande statistik: 98 % av de 27,500 mord som årligen begås i Mexiko förblir ouppklarade (vilket ökat till rekordhöga 35,000 mord under 2019, alltså i snitt 95,8 mord per dag). Sedan lyfts skynket abrupt bort från denna statistik och vi dras in på en resa kantad av våld, övergrepp och perversion. Mexiko Citys livsfarliga bakgator (draperade i smuts och solk) står som fond.

En härdad polisbefälhavare med föredömliga pilotbrillor (Carlos Valencia) anländer till en trafikolycksplats där två män kört på en fotgängare. I handskfacket på den demolerade bilen finner polisen en videokamera. Både videokameran och de två männen Goya (Lex Ortega) och Gordo (Julio Rivera) får följa med till stationen. När polisbefälhavare Juárez sedan spelar upp innehållet från videokameran får vi bevittna hur männen torterar och mördar en prostituerad. Polismännen kavlar upp ärmarna och inleder förhör som skulle göra den mest härdade Hells Angels-medlemmen avskräckt från att operera i Mexiko City. Allt eftersom förhören och polisens utredning fortskrider, dyker allt fler filmer upp med sadistiska sexualmord.

Polisförhör i Mexico verkar allt annat än trevligt
Polisförhör i Mexico verkar allt annat än trevligt

Atroz har en uppskattad budget på 7000 dollar. Även om jag skulle definiera den ”budgeten” som endast minimala omkostnader. Då Ortega inte lyckades få finansiering på konventionella vägar så vände han sig istället till kickstarter med viss framgång.  ”Atroz” är delvis så kallad ”found footage”. Men jag garanterar att det är ett medvetet berättargrepp som tar oss obehagligt nära händelserna som skulle kunna utgöra delar av statistiken ovan. Denna slutsats drar jag, då den traditionellt filmade ramberättelsen runt ”found footage”-passagerna är kompetent genomförd. Inte heller försöker man skaka bort dåliga effekter; Jamie Lopez och Alfredo Olguins effektarbete känns snarare alltför realistiskt. Dynamiken mellan ramberättelsen, ”snuff-filmerna” och återblickarna till förövarnas barndomstrauman vävs samman med en tight regi som driver filmen stadigt i mål. Där väntar en twist som förvisso är lite lekfull men stämmer så väl in i filmens tematik och den inledande statistiken att jag bara måste lyfta på hatten.

Kompetenta found footage-passager med realistiska otäckheter
Kompetenta found footage-passager med realistiska otäckheter

”Atroz” går initialt avfärda som en besinningslös chockfilm. Dock är våldet i synergi med filmens struktur, tematik samt den stående kopplingen mellan karaktärerna. Denna soliditet ger ”Atroz” en genomgående kall, hård och mörk karaktär. Jag tror inte att blott viljan att göra en våldsorgie utan möjlighet till ekonomisk kompensation, kan motivera denna enorma arbetsbörda hela vägen till en fungerande slutprodukt. Ortega har varit inbegripen i de flesta moment i filmens produktion såväl som postproduktion för att hålla nere kostnaderna. Vilket indikerar att Ortega velat framföra ett yttrande av personlig vikt. Den minimala budgeten har fördelats klokt, då krutet lagts på strategiska punkter. Exempelvis anlitandet av en skicklig fotograf (Luis Garcia) samt ett fem man starkt ljuddesignteam, tillsammans med ovan nämnda specialeffektsmakare. Ortega har gjort mycket av de monotona arbetsmomenten själv. Därför är ”Atroz” inte jobbig att titta på ur en teknisk synvinkel. Därigenom särskiljer den sig mot andra mikrobudgetskräckfilmer, där fotot och ljuddesignen vanligtvis begränsar filmens underhållningsvärde. Däremot så önskar jag att föräldrarna till unge Goyo (Carlos Padilla) gestaltas av mer karismatiska skådespelare.

Ruggero Deodato är assisterande producent till ”Atroz”. Till skillnad från Lex Ortega kunde Deodato även tjäna en hacka under sina glansdagar, då han opportunistiskt placerade sina våldsvisioner i (då) populära kontexter som exempelvis kannibaler. Ortega har ingen kommersiell trendvåg att surfa på och temat lär inte tilltala många, inte ens inom skräckfilmssfären.

Ortega lyckades inte finna någon skådespelare som ville spela Goyo. Så slutligen axlade han själv motvilligt huvudrollen, vilket jag är glad för. Ortega jobbar på samma manér som i produktionen runt sina begränsningar som skådespelare. Hans aura av farlighet, likgiltighet samt kapacitet gör honom till en genuint skrämmande psykopat. Jag skulle gå så långt att säga att han gör en ikonisk rolltolkning som likgiltig massmördare. Våldet må vara draget bortom gränserna för chockvärdets skull. Men med tanke på misären i slumområden i vissa underutvecklade länder, är det verkligen så långt ifrån verkligheten? För de som råkat läsa exempelvis Alberto Vásquez-Figueroas Gatans barn: En lejd mördares berättelse (om autentiska historier från gatubarn i Sydamerikas storstadsslum), så kan man undra.  Hur stor påverkan Atroz har på den enskilda tittaren törs jag inte svara på. Själv inledde jag en Google-safari efter filmen kring våldet i Mexiko, som Ortega påstår sig återspegla sig i Atroz. Snabbt finner jag påståenden om statliga exekutionspatruller, social rensning (där många i det lägsta samhällsskiktet ”försvinner”), paramilitära aktiviteter, gängvåld, mord och kidnappningar. Så för min del landade knytnävsslaget Atroz hårt, både i magtrakten såväl som klockspelen.

Atroz är ett brutalt stycke film, men kanske är det så att verkligheten kanske faktiskt utklassar dikten?
Atroz är ett brutalt stycke film, men kanske är det så att verkligheten kanske faktiskt utklassar dikten?

Är du inte redan bevandrad i denna typ av film så var medveten om att innehållet verkligen är stötande. Att rekommendera denna film rakt av känns därför inte lämpligt. Men för er förhärdade och/eller djupt depraverade vill jag ändå lyfta fram Atroz. Njutafilms generösa combo-pack med DVD + Bluray har skymtats för en billig peng.

Efter ni sett Atroz kommer den troligen förpassas till den där undanskymda sektionen längst in i din filmsamling där titlar som A serbian film (2010), Salo (1975), Kidnapped (2010) och The Bunny Game (2011) redan står. Och om skivan fortsätter gå varm i spelaren så, tjaa…då står du troligtvis redan under bevakning av FBI.


David Clason

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *